Insändare Svar på "Klockan klämtar för redligheten", 4/10

I en artikel ”Neoliberalism: Oversold?” från FN-organet Internationella Valutafonden (IMF) granskar företrädare för IMF:s forskningsavdelning resultatet av 40 års nyliberal politik. Effekten av fritt flöde av kapital över nationsgränser och åtstramningspolitik för nationer som inte har sina statsbudgetar i balans har speciellt utvärderats.

Ekonomerna fann att de ekonomiska klyftorna mellan människor ökar som en följd av kapitalets fria flöde över nationsgränserna när det gäller rena spekulationer. Dessutom att nationell åtstramningspolitik medför ökad arbetslöshet och därmed lägre ekonomisk tillväxt. Detta strider mot nyliberalismens uttalade huvudmål. Artikeln har publicerats i Valutafondens egen tidskrift 2016. Internationellt har artikeln fått stor uppmärksamhet bland ekonomer. Men i vårt land har den två år gamla nyheten inte debatterats ännu, mig veterligt.

För att motverka ojämlikhet föreslår artikelförfattarna att politiker bör införa omfördelande skatter. Därtill föreslår man satsning på utbildning och offentliga investeringar – aktuellt svenskt exempel kan vara nya järnvägar.

Sammanfattningsvis är forskningsavdelningen på Internationella valutafonden inne på en politik som vi i Sverige skulle kalla vänsterorienterad.

Denna omsvängning i synsätt eller kalla det självkritik har väckt förvåning, som bland annat uttrycks i Financial Times. Johan Thorén (4/10) vill i sitt bemötande av min första insändare i ämnet (2/10) förminska IMF-artikelns tyngd. Det vore intressant att få ta del av våra politiska partiers reaktioner på Internationella valutafondens självkritik.

Ulf Flodin