Ordet fritt Svar på "Problemet är för många bilar i stan", 11/9.

Rebecka Hovenberg (MP) hänvisar till resvaneundersökningar vilka genomförts under fyrtio år. De visar att bilen svarar för majoriteten av Linköpingsborna resande. Under 2016 var detta hela 66 procent under vardagar och 76 procent under helger. Cykel och moped utgör 22 procent medan kollektivtrafikens andel enbart är 12 procent.

Trots att trafikplaneringen under dessa 40 år till stor del eftersträvat en minskning av bilresor till fördel för övrig trafik, har cykel- och kollektivtrafikens andel av resandet stadigt minskat medan bilens andel ökat.

Man kan inte med hjälp av trafikkrångel önskedrömma bort Linköpingsbornas dagliga behov av bilresor. Det finns gott om exempel på helt onödiga hinder i trafiken. Trafikljus har ställts in så att de skall försvåra snarare än underlätta för biltrafik. Hastighetsbegränsningar har införts som i vissa fall saknar trafiksäkerhetsmotiv, avsmalningar har införts, dubbla filer tagits bort där de kan behövas och inga nya har anlagts. Ett gott syfte får inte förblinda så till den grad att man inte ser det som är bra och till nytta. De inskränkningar som gjorts i biltrafikens framkomlighet kan till och med utgöra en högre miljöpåverkan.

Resvaneundersökningen visar att de insatser som gjorts för att försvåra framkomligheten för bilar inte påverkar bilisternas val av färdmedel. I verkliga livet måste medborgaren hinna med alla sina åtaganden i vardagen. Bilen är då ofta nödvändig och ovärderlig.

En god trafikplanering gynnar alla trafikslag efter deras behov och förutsättningar. Bilisten, cyklisten, kollektivresenären och gångaren är ofta samma person fast vid olika tillfällen.

Linköpingsborna är värda en bättre och mer realistisk trafikplanering!