När den israeliske parlamentsledamoten Bezalel Smotrichs fru kommer till förlossningsavdelningen för att föda ett av parets barn, ber hon genast om att den arabiske läkaren på avdelningen ska bytas ut mot en judisk – så att arabiska händer inte ska komma att vidröra den nyfödde. ”Ögonblicket när barnet träder in i världen är heligt och rent”, förklarar Revital Smotrich. ”Det är ett judiskt ögonblick och jag skulle vara mycket lycklig om judiska händer vore de första att beröra mitt barn”.
Israel, av en del i vårt land uppfattat som den mest framstående demokratin i Mellanöstern, är absolut inte något jämlikt samhälle, och i många avseenden en ren apartheidstat. Förutom att förlossningsavdelningar separerar judiska och icke-judiska mödrar så är bostäder och utbildning i hög grad segregerade och med generellt sämre standard för de icke-judiska, palestinska, alternativen.
Palestinierna, 20 procent av landets invånare, lever i trångbodda byar och städer som inte får byggas ut, portas från vissa bostadsområden och är – genom att vara ”befriade” från militärtjänst – undandragna möjligheterna till vissa yrken och karriärer. Över 50 olika lagar diskriminerar aktivt palestinierna i förhållande till den judiska folkmajoriteten.
På Västbanken är den israeliska regimen en brutal ockupationsmakt som styr med militärorder och gamla koloniala lagar. Ett system av murar och stängsel, militärposteringar och särskilda bosättningar och vägar bara för judar, separerar helt de olika befolkningsgrupperna från varandra, och omöjliggör varje form av demokratisk utveckling. Fotbollssupportrar vrålar rasistiska slagord när palestinska lag spelar. Såväl moskéer som kristna kyrkor vandaliseras och judiska ligister spottar på kristna präster i Jerusalem. Rasismen i Israel är i dag fullt utvecklad, och sanktionerad på högsta ort, och det krävs stora insatser om den här utvecklingen ska gå att ändra.
Men Israels smartaste student är faktiskt – en arab! Mohammed Zeidan från norra Israel lyckades nyligen samla ihop maximal poäng, 800 av 800 möjliga, på Israels ”Psykometriska Antagningstest”, en slags motsvarighet till det svenska Högskoleprovet. Om israelerna kunde befria sig från sin rasism, och sin syn på sig själva som överlägsna andra människor, kunde man kanske ta till vara den kunskapspotential som finns i den palestinska befolkningen?
Och om inte annat kunde väl vår egen feministiska regering, från årsskiftet invald i FN:s Säkerhetsråd, ta som sin uppgift att förmå det internationella samfundet att hjälpa israelerna till dessa insikter? Att rasism och apartheid är förlegade begrepp och att ett barn är lika mycket värt vare sig det föds av en judisk eller palestinsk mor.