Insändare Min man besökte sin vårdcentral i juni 2017 för ljumskbråckbesvär. Vårdcentralen skickade en remiss till US som i sin tur skickade den vidare till Helsa Specialistvård. US får bara operera akuta ljumskbråck.

Min man hann inte besöka Helsa innan han fick en stroke. Det var en propp som stack från hjärtat. Han fick en ICD (pacemaker med hjärtstartare) inopererad.

Besök på Helsa som inte ville operera på grund av hjärtbesvären. Remissen gick tillbaka till US. US skickade remissen till Motala. Efter besök där fick vi besked att inte heller de ville operera.

Remissen till Vrinnevi som direkt skickade den till US.

Besök på US som meddelade att remissen skulle till Ersta i Stockholm. Vid besök på Ersta meddelade läkaren att de inte kunde operera då de inte hade hjärtintensiv.

Remissen alltså tillbaka till US igen!

Nytt besök på US. Då meddelade de att remissen skulle till Vrinnevi!

Två besök på Vrinnevi 21/5 och 23/5, kirurgisk bedömning och narkosbedömning.

De lovade operation inom 2–3 veckor. Sen ändrade de sig, ingen operation innan sommaren.

Efter påtryckning från bland annat patientnämnden fick i alla fall min man äntligen en operationstid den 7/6 och operationen gick bra.

Vad kostar det inte samhället i tid och resurser och mänskligt lidande när det går till på det här viset?

Vi anser att det var US skyldighet att från början sätta sig in i min mans fall och läsa remissen ordentligt och därefter göra en bedömning om var han kunde opereras. En remiss ska inte skickas till sjukhus där de inte kan göra operationen.

Så här ska det inte få gå till i vården idag.

Eva