Svar på "Våga ifrågasätt hyrläkarsystemet", 12/10.
I Corren 12 oktober skriver Lars Inge under rubriken ”Våga ifrågasätt hyrläkarsystemet”. (Han missar, att även inom sjuksköterskekåren finns en utbredd verksamhet med hyrpersonal, men det lämnas därhän här.) Få saker har blivit så ifrågasatta inom svensk sjukvård som inhyrd personal. Det är som Mark Twain sade: ”Alla klagar på vädret, men ingen gör något åt det.”
”Bovarna” i denna företeelse är inte riskkapitalisterna. I stället skapar sjukvårdshuvudmännen genom att systematiskt erbjuda sin personal allt sämre villkor en flykt från de reguljära anställningarna till hyrföretagen. ”Skall jag behandlas som skit av arbetsgivaren, skall jag i alla fall se till att ta ordentligt betalt.”
Få skulle välja ett liv som ständigt inhoppande vikarier, om alternativet var goda villkor i en fast anställning. Jag har skrivit det förr: Ansvariga politiker och toppadministratörer behöver bara studera vårdorganisationerna i ett antal europeiska länder för att se, att man där inte har samma problem som vi. Kan de, borde vi också kunna – men av outgrundlig anledning saknas den insikten i Sverige.
Sjukvård kostar mycket pengar, och svensk sjukvård håller mycket hög klass. Men de högre beslutsfattarna försöker hela tiden kapa kostnader genom att skapa allt mer anorektiska organisationer, som till slut bränner ut personalen och antingen gör de anställda sjuka eller får dem att gå över till uthyrningsföretag – där de slipper diverse påfund, som fast anställda hela tiden påtvingas, samtidigt som de kan styra sin tillvaro bättre än förr.
Om sjukvårdshuvudmännen lade manken till för att vårda sig om personalen, skulle problemet lösa sig själv. Det skulle kosta en rejäl slant, men vi vet, att skattebetalarna är villiga att finansiera en högklassig sjukvård.
Bror Gårdelöf
anestesiöverläkare Linköping
(som inte arbetat en enda dag som hyrläkare, trots fyra decenniers tjänstgöring)