Ordet fritt Michael Porath skriver 22/11 under Debatt på ett sätt som verkar initierat avseende utbyggnad av snabbjärnvägar.

Själv har jag tidigare gått ut med ett radikalt förslag att räkna på, nämligen en sammanhängande utbyggnad hela vägen från Bottniabanan till Öresundsbron med stickspår mellan Jönköping och Göteborg.

Så här tänkte jag mig det förslaget: Omförhandla Norrbottniabanan till att behålla och underhålla nuvarande standard på den svenska sidan. Ordna förbindelse över Kvarken med båt och flyg. Det är cirka sju mil, till skillnad mot den planerade järnvägsförbindelsen via Haparanda som skulle bli nästan 100 mil. De pengarna räcker till mer än förbindelsen mellan Kramfors och Stockholm, de kan även vara en delfinansiering av fortsättningen söder om Stockholm.

Förbindelsen över Kvarken skulle ge möjlighet att få EU och Finland med på förlaget med bibehållen finansiering från EU. Kombination med sänkta landningsavgifter i Umeå, och höjda på Arlanda, skulle spara in den fjärde banan på Arlanda. Tillsammans skulle detta också höja resandeunderlaget. Ytterligare en liten bäck i finansieringen. Upphandlad trafik skulle bli betydligt billigare, och täckningsbidrag genom brukaravgifter skulle tas in hela vägen upp till Umeå. Hastigheten på de gamla banorna skulle sänkas, vilket sänker underhållskostnaderna.

Snabbjärnvägarna skulle dras förbi tätorterna. Det tar bort kostnaden för broar, tunnlar, nya stationer och rivning av befintlig fungerande bebyggelse. De tåg som ska stanna på respektive station växlas över till befintlig järnväg före respektive ort, använder befintlig station, och växlas sedan ut på snabbjärnvägen efter respektive ort. Eftersom det skapar omkörningsmöjligheter mellan direktgående tåg och tåg som ska stanna så höjs kapacitetstaket. Jämför med Svealandsbanan som behövde byggas ut nästan omedelbart. De direktgående tågen kan nå betydande sträckor exempelvis över natt, och konkurrera väl med flyget. Täckningsbidrag behövs från alla möjliga håll, annars finns det inte en chans att räkna hem detta.

Min poäng är inte att till varje pris slåss för just mitt förslag. Istället handlar det om att argumentera för att räkna på många olika förslag, och vända på varje sten, innan beslut fattas. Resultatet av Sverigeförhandlingen är följande: Alla ägg ska läggas i korgen arbetspendling. Den håller om inte exempelvis robotisering kommer att innebära några skillnader avseende arbetspendling under det närmaste halvseklet eller kanske ännu längre. Investeringskostnaden ökas betydligt genom att hela banan dras rätt genom tätorter, och på köpet får man en lägre payoff, och ett lägre kapacitetstak.

Jag är inte övertygad om att detta är det klokaste sättet att använda våra gemensamma medel.

Nils-Erik Larsson