Vet ni vad? Nu är jag så trött på det här. Så oändligt, evinnerligt trött. Trött på att tvingas se mina patienter lida. Less på att behöva förklara för deras stackars anhöriga varför doktorn dröjer, varför vårdplatsen dröjer eller varför det inte ens finns en vårdplats.
Trött är jag också på att se hur mina härliga, underbara kollegor långsamt ger upp. Hur den där gnistan i ögat så sakteliga falnar. Hur optimism byts mot cynism och bitterhet. Jag är så trött på att se människor som är som gjorda för arbetet på ett sjukhus lämna samma arbete varje dag, med huvudet sänkt, med en extrem känsla av otillräcklighet. Som om det vore deras fel att vården helt havererat.
År av erfarenhet försvinner, bara för att alla ansvariga leker struts och stoppar huvudet i sanden. Det gör mig så arg, så frustrerad. Att ansvariga likt robotar står i tv-sändningar och mässar om att ”patientsäkerheten inte är hotad”, det gör mig inte längre upprörd. Jag blir bara ... tom. Trött. Kan inte för mitt liv förstå hur det kan se ut som det gör inom alla våra vårdinrättningar, samtidigt som inget görs. Att vi som arbetar på sjukhus, vårdcentraler, i ambulanser och på kliniker behandlas som boskap brukade göra mig så infernaliskt upprörd. Nu blir jag ingenting längre. För ingen lyssnar. Ingen gör något. Allt tillåts rasa, med politikernas goda minne, medan patienter dör.
Samtidigt dör nog alla vi som arbetar på det sjunkande skeppet lite grann varje dag inombords. Vi som uppgivet får se på när patienter får vänta i timtal på sängplatser. Vi som frustrerat skriker om att resurserna inte räcker till, vi hörsammas inte. Får bara höra samma mantra, om och om igen:
”Patientsäkerheten är inte hotad.”
”Patientsäkerheten är inte hotad.”
Nej. Patientsäkerheten är inte hotad. För det finns inte längre någon patientsäkerhet att tala om. Vi som arbetar inom vården vårdar knappt längre. Vi släcker bara bränder. Dagligen. Samtidigt som vi uppgivet får se på hur ytterligare en dags patienter och anhöriga hamnar i kläm.
Det. Det gör mig trött. Snart orkar jag inte längre.
Sebastian Avindell
Sjuksköterska
Fackligt förtroendevald Vårdförbundet, Akuten US