Insändare Ännu en uppseendeväckande skjutning har skett i Sverige. Senast nu i centrala Malmö den 18 juni med tre döda och tre skottskadade människor. Det pågår ett krig mellan rivaliserande gäng. Salvor från automatvapen hördes vid skjutningen mot ett internet-café på öppen gata. De som skjuter har blivit yngre och hänsynslösare.

Vad hjälper det att polisen söker lugna allmänheten med att de skjuter på varandra, när även oskyldiga människor riskerar bli offer för kulregnet. Skjutningarna på öppen gata är tio gånger vanligare i Sverige än exempelvis i Tyskland med åtta gånger så många invånare. Vad kan vi göra för att slut på de våldsamma uppgörelserna mellan grovt kriminella?

Åter lovar inrikesminister Morgan Johansson hårdare tag mot de kriminella nätverken. Vad innebär det i klartext? Alla skottskadade i den senaste skjutningen har en lång brottshistoria. Polisen vet vilka som är särskilt brottsligt belastade och bevakar dem.

Hur många gånger ska livsstilskriminella vanebrottslingar lagföras innan de kan sättas inom lås och bom? Vilka poliser kan hålla modet uppe och riskera livet för att upprätthålla lag och ordning, när grovt kriminella som de frihetsberövat kav släppas på fri fot redan samma dag? Orsaken till detta tror jag är att det underbemannade åklagarväsendet lägger ner förundersökningar innan de ens är slutförda.

Brist på åklagarresurser innebär mindre stöd till polisen. Uppgivenhet gör att alltför många poliser säger upp sig. Därför måste den som blir ny riksåklagare få resurser som matchar polisens arbete. Det blir ett slag i luften att utbilda fler poliser, om inte åklagarna kan lagföra vanebrottslingarna.

När inrikesministern lovar hårdare tag måste han också redovisa vad han vill göra åt orsaken till våldskriminaliteten i Sverige. Hur ska gruppen ungdomar som misslyckats i skolan ta sig in på arbetsmarknaden? 80 procent av unga arbetslösa mellan 18 – 24 saknar A-kassa. Alltför många livsstilskriminella vanebrottslingar kommer från utanförskapsområden. Där upplever de brist på materiella, kulturella och sociala resurser och känner sig troligen exkluderade ur samhället.

Claes Thulin