Alla 7 miljarder människor skulle kunna få plats på Öland om man stod lika tätt som i en hiss (40x48 cm var).

UNFPA, FN:s befolkningsfond

I höstas passerade just världsbefolkningen 7 miljarder. FN förutspår att världens befolkning kommer att vara hela 9,3 miljarder år 2050 och strax över 10 miljarder år 2100. Och även om världens befolkning nu växer långsammare än tidigare innebär detta utmaningar. Utmaningar som kan se olika ut i olika delar av världen. Bland låginkomstländer, det som vi vanligen kallar utvecklingsländer, ser befolkningsstrukturen ofta ut i dag som en pyramid. Många barn och unga, men desto färre äldre samtidigt som medellivslängden är kortare. I västvärlden och framför allt Europa ser vi raka motsatsen med en upp-och-ned-vänd-pyramid. Färre ungdomar, men desto fler äldre som samtidigt lever längre. Antalet 100-åringar blir allt vanligare i vårt eget land.

Mellan åren 1800 och 1920 ökade medellivslängden i Sverige från 37 till hela 60 år. I dag blir många svenska kvinnor uppemot 90 år och även bland männen passerar många 80-årsstrecket. Tillgången till bättre föda, minskad barna- och mödradödlighet, medicinska, ekonomiska och sociala framgångar har tillsammans varit faktorer som bidragit till denna höjda medellivslängd. När den allmänna folkpensionen infördes året 1913 beslöt man att den skulle var 67 år. Då var medellivslängden för kvinnor 58 år och för män 56 år. Enligt utredningen Senior 2005 skulle minst hälften av alla svenskar vara tvungna att arbeta till 79 år för att trygga vår välfärd. Eurostats befolkningsprognos från de senaste åren visar att det enbart kommer att finnas två yrkesarbetande för varje pensionär i EU år 2050. Detta jämfört med fyra i dag.

Kalla fakta är att Europas befolkning minskar, andelen äldre blir fler och andelen individer i arbetsför ålder minskar. I Europa var andelen personer 65 år och äldre 14,7 procent år 2000. 2050 kommer siffran att vara 27,6 procent och de som är över 80 år 9,6 procent från att år 2000 ha varit 2,9 procent.

Europa befinner sig i en avgörande tid. Den stora frågan nu handlar om Europa åter ska bli världens ekonomiska centrum eller förpassas till att bli världens största museum. Västvärlden tappar mark i snabb takt. I Kina, Japan och Sydkorea produceras årligen fler bilar än i Europa och Nordamerika tillsammans. När fabrikerna flyttade österut slog vi européer oss för bröstet och sa att vi skulle konkurrera med kunskap. Men så har det inte blivit. Den senaste Pisaundersökningen visar att världens mest välutbildade tonåringar inte bor i Southampton eller Stuttgart, utan i Shanghai. Europas bristande konkurrenskraft är nyckelproblemet. Världsbanken rankar flera av Europas länder på 130:e plats eller sämre globalt när det gäller hur enkelt det är att starta ett företag, tillgång till infrastruktur och pappersarbetet som krävs för att registrera egendom. Men bakom allt detta kommer vi inte ifrån befolkningsutmaningen; att allt färre ska försörja allt fler och att bra välfärd bygger på god ekonomi. Att mot bakgrund av detta inte våga diskutera höjningar av pensionsåldern har vi inte råd med. Oavsett om vi bor i Sverige, Frankrike eller Grekland. Fler måste jobba mer. Och fler måste jobba längre.

Birgitta Ohlsson

EU-minister