Varför är så många sjuka på arbetet, när vi lever längre och längre? Jag tror att vuxenmobbning är en förfärande stor del av förklaringen till paradoxen.

För 10-15 år sedan kom debatten om ohälsan i arbetslivet igång på allvar. Sjuktalen skenade, politiker och tjänstemän visste inget råd. De flesta kopplade sjuktal till fysiska skavanker.

Så småningom smög sig en annan bild fram. Det var de psykosociala diagnoserna som ökade mest. Efterhand började jag undra. Vad betyder "psykosocial diagnos"?

Samtidigt hörde jag grånande vänner våndas över nålstick och konflikter på jobbet. När en 30-åring hamnar i konflikt på jobbet kan han slå upp "Lediga platser" och börja någon annanstans, men för 57-åringen är det inte lika lätt. Även om hennes plågoande bara slår till var artonde dag, så oroar hon sig varje morgon för att det är den 18. Oron flyttar ned i magen, magen blir längre och längre sjukskrivningar.

Kan detta vara den "psykiska ohälsan"? undrade jag i ett par års föreläsningar, tills jag fick svaret. Jo, reste sig en i publiken och sade: det har jag forskat om, skrämmande många av dem som fått förtidspension säger att de var utstötta innan de gav upp.

De flesta av oss har någon gång stött på vuxenmobbningen. Det är inte så lätt att säga vad staten och regelverken kan göra för att hantera dem i vardagen, men däremot har vi antagligen starka intryck av hur sådana problem blivit väl eller illa skötta i de konkreta situationer det handlat om. Det finns mycket beprövad erfarenhet om hur man kan vända sådant till det bättre, både för den enskilda människan och för arbetsplatsen och arbetskamraterna, och en hel del forskning som systematiserar och ger perspektiv på denna erfarenhet.

För några år sedan tog utredningen om utvidgat skydd mot diskriminering upp trakasserier arbetstagare emellan. Den föreslog att mobbning skulle kunna leda till skadestånd, men så blev det inte. "Enligt regeringens mening är det inte med ett mer allmänt betraktelsesätt önskvärt att arbetskamrater tvistar mot varandra i domstol", förklarade Thomas Bodström (prop. 2002/03:65)."Som LO påpekat är det en främmande tanke att arbetskamrater vid domstol skall driva tvister mot varandra", tillade han. "En sådan ordning kan antas riskera att bidra till en försämrad arbetsmiljö och i många fall fördjupa konflikter mellan arbetskamrater."

Jag tror inte att det är hållbart. Varför ska just psykisk misshandel gå ostraffad, bara för att den äger rum på arbetsplatsen? Nej, det är inte alltid ens fel att två träter, men när det rör sig om otvetydig mobbning måste misshandlaren kunna ställas till ansvar, även om det också ska drabba arbetsgivaren som ser genom fingrarna. Det är dags att ta upp frågan igen.