Jag minns det som i går.

Året var 1986 och jag hade som 11-årig Linköpingstös vunnit en LP-skiva på tivolit Gröna Lund. Det var dags att välja i skivboxen. Lågstadieidolen Carola Häggkvist flög all världens väg. Bröderna Herreys framstod som obotligt mossiga. The Pinks, Shaking Fredrik och till och med Abba försvann ur mitt medvetande när jag såg henne.

Min blick fastande på ett blåskimrande skivomslag med en platinablond kvinna i profil med skarpt markerade svarta ögonbryn och illröda läppar. Bilden fullkomligt osade attityd. För det var en ingen vampig bimbo eller insmickrande ljuv Timotej-tjej utan en maktfaktor som lyste.

Jag talar förstås om multikonstnären Madonna. Kvinnan som i augusti fyller 50 år och inte är världens bästa sångerska, skådis eller författare, men världens bästa marknadsförare av sig själv med en osviklig förmåga att skapa trender, förnya sitt varumärke och hålla sig kvar på toppen.

22 år senare poppar hennes ansikte ständigt upp i mitt liv. När jag känner att det är dags att gå hem från den trista festen kan hennes discomusik få mig att stanna halva natten. När man är utkörd på gymmet får bara tanken på hennes vältrimmade armar mig att köra ett varv till. När jag fått mitt hjärta krossat ringer hennes sångtexter om att "kvinnor inte ska nöja sig med det näst bästa" som peppande musik i mina öron.

Madonna har något gemensamt med de flesta människor som blir framgångsrika av egen kraft: Hårt arbete, envishet och uthållighet.

Hon blev inte världskändis genom att ligga på latsidan. Hon byggde inte upp sitt imperium genom friår eller sextimmarsarbetsdag utan genom hårt arbete. Hon vägrade att följa normer och vågade samtidigt ta risker. Få av hennes kvinnliga kollegor i branschen har kunnat, vågat eller försökt på samma sätt. Se Madonna i videon "Like a prayer", där hon lyckas provocera både rasister och religiösa fundamentalister genom att kyssa en svart Jesus. Allt detta ackompanjerat till en bakgrund av brinnande kors som upprörde USA:s katoliker så mycket att Madonna förlorade sitt reklamkontrakt med läskmärket Pepsi. Madonna har vågat gå emot opinionen och ta ställning till alltifrån äktenskap för homosexuella, friare sexualmoral till att kritisera amerikansk utrikespolitik.

Hon har inte låtit sig förvandlas till ett menlöst mähä som svassar efter trista karlar. Hon är kvinnan som aldrig säger nej till makt, framgång eller egen njutning. Kvinnan som sätter sig själv i centrum och ingen annan. Kvinnan som ofta utmanar manssamhället på dess egen spelhalva med egna spelregler. Kvinnan som inte ber om ursäkt för sin existens. Sex, karriär eller pengar ses aldrig som någonting negativt, så länge det är för egen tillfredsställelses skull. Det är därför Madonna har blivit en slags feministisk ikon som liksom står över all kritik. Avklädd, men aldrig bimbo. Sexuell, men aldrig herrtidningsoffer. Raffinerad, men aldrig fixad för någon annans skull. Oförvitlig på ett streetsmart sätt.

Därför är hennes senaste förvandling så sorglig. Starka, vackra och egensinniga Madonna - du behöver inte botoxa sönder dig, vara anorektiskt smal eller rynkfri. Vi älskar dig ändå! För kom ihåg som den kapitalistiska drottning du är - det är framförallt vi 30+ kvinnor som alltid lojalt köper dina skivor och inte persikolena cellulitfria tonåringar. Värna dina verkliga vänner, så förblir du populärkulturens främsta feminist även när du passerat 80.

Madonna glöm aldrig dina egna ord: "Jag är tuff och äregirig och vet precis vad jag vill. Om jag blir en satmara på det viset så gärna för mig".

Birgitta Ohlsson