Europa behöver sin Katitzi. Krönika Birgitta Olsson

"Hennes berättelse har jag burit med mig och det har präglat mitt politiska engagemang"

När jag gick på lågstadiet på Tokarpskolan under 1980-talet var det två böcker som präglade min barndom. Två självbiografiska böcker om två flickor vars öde är en central del av Europas mörkaste historia. Den ena är Anne Franks dagbok, om den judiska flickan vars gömställe undan nazisterna i Amsterdam avslöjas och som dör i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Den har lästs av miljontals barn i EU-länder. Den andra är Katitzi. I Sverige har tusentals ungdomar läst Katarina Taikons självbiografiska böcker om den romska flickan Katitzis uppväxt i Sverige. Jag är en av dessa läsare som slukade böckerna. Katitzi var en svensk väckarklocka hur illa romerna behandlades i Sverige och fortfarande gör runt om i EU.

Häromveckan veckan gjorde EU:s kommissionär för mänskliga rättigheter Vivianne Reding något ovanligt för en etablerad toppolitiker. Hon sa vad hon innerst inne tyckte om behandlingen av romer i vissa länder i Europa.

I Ungern har partiet Jobbik nått stora framgångar med sin fientliga politik gentemot romer och är tredje största parti med tre mandat i Europaparlamentet. Deras prioriterade fråga är att utrota "zigenarbrotten". Retoriken klingar obehagligt välbekant. De allra flesta européer känner till judarnas historia i Europa och Förintelsen. På samma sätt måste vi synliggöra Europas skuld när det gäller romerna.

Enligt nazistisk rasideologi var romerna ett "ovärdigt" folk som fängslades, stängdes in i ghetton och deporterades systematiskt till Förintelselägren. Uppskattningsvis en halv miljon romer mördades. Men mörkertalet är stort. De flesta romer var inte mantalsskrivna och levde i samhällets utkant. Få upprördes när de försvann. Förintelsen kallas för Porrajamos av romerna själva, vilket betyder uppslukande. Den romska Förintelsen har hamnat i historiens periferi, och refereras ibland till som "den bortglömda Förintelsen".

Romerna är den största etniska minoriteten i Europa och har förtryckts och bespottats sedan århundraden. I Rumänien hölls romer till och med som slavar in på 1800-talet. Förtrycket pågår fortfarande. Men om romernas historia finns det lite forskning. Deras öde berättas inte i europeiska klassrum. Om politiker visste mer om romernas historia skulle deras utsatthet hamna högre upp på den politiska agendan.

Författarinnan Katarina Taikon skildrar med inlevelse det förtryck, utanförskap och diskriminering som drabbat romer i Sverige. Hennes berättelse har jag burit med mig och det har präglat mitt politiska engagemang. Europa behöver sin Katitzi.

Birgitta Ohlson,

EU-minister (FP)

 
 

Krönikor