Widars krönika Om tre veckor kommer Stockholms tingsrätts dom mot Rakhmat Akilov. 7 april förra året mördade Akilov fem människor och skadade och skrämde mängder av andra på och i närheten av Drottninggatan i Stockholm. Förövaren körde med en stulen lastbil i hög fart på den folkfyllda gågatan i syfte att döda, skrämma och skada.

Rakhmat Akilov har erkänt i stort sett allt han anklagas för. Han kommer att dömas till livstids fängelse följt av utvisning till Uzbekistan, även det på livstid. "Mitt mål är att han aldrig mer ska röra sig fritt i vårt samhälle", sa åklagaren Hans Ihrman då rättegången inleddes för ett par månader sedan. Och så kommer det att bli.

Det som däremot är intressant och mycket viktigt är om Akilov döms för mord och mordförsök eller för terrorbrott och försök till terrorbrott.

Åklagaren, den åtalade och pressen har gemensamma intressen i saken.. Åklagaren vill gärna fälla en "riktig terrorist" – den första i modern tid i Sverige. Media har från dag ett pumpat ut att det handlar om "terrordådet på Drottninggatan". Rakhmat Akilov har å sin sida verkligen ansträngt sig för att bli betraktad som en terrorist. Vilket i hans förvridna värld skulle kunna skänka något slags högre mening åt mördandet av slumpvisa offer på Drottninggatan.

Den åtalades försvarsadvokat Johan Eriksson problematiserade i sin slutplädering det juridiska underlaget för att döma Akilov för terrorbrott. Eriksson pekade på de specifika krav som finns i lagstiftningen: Ett terrorbrott ska:

"1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,

2. tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller

3. destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer."

Dådet på Drottninggatan var avskyvärt. Men Rakhmat Akilov är knappast en terrorist i lagens mening. I vart fall har vare sig rättegången eller ens Janne Josefssons spaning i "Uppdrag granskning" (SVT 25/4) kunnat visa på vare sig terrorkopplingar eller terrorsyften hos den åtalade.

Jag hoppas svensk rättvisa står pall denna gång. Livstid, utvisning och skadestånd till offren är självklart. Men lika självklart är att det inte räcker med att vilja vara terrorist för att bli dömd till terrorist.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se