Widars krönika Miljöpartiets statsråd finansmarknadsminister Per Bolund och bostadsminister Peter Eriksson har på senare tid ägnat sig åt att slå ifrån sig kritik mot att bostadsbyggandet på allvar är på väg ner efter några hetsiga byggår på höga nivåer.

Per Bolund har bland annat i DN ihärdigt förnekat att de kreditrestriktioner som införts i flera steg har något med saken skaffa. Peter Eriksson är i sin tur uppretad på Dagens Industris granskning av hur mötet med verkligheterna har utfallit för regeringens investeringsbidrag till nybyggen av hyreslägenheter med låga hyror. Antalet lägenheter som byggts i Stockholm är noll.

Enligt DI har över 80 procent av de delvis skattefinansierade lägenheterna hamnat utanför Sveriges tio största kommuner. Inflödet av människor – varav många är arbetslösa och socialbidragsberoende nyanlända personer – är stort till just de större kommunerna. Så om investeringsbidraget skulle ha haft någon effekt på tillgången av billigare bostäder så borde det ha varit i de större städerna. Så har det dock som sagt inte blivit.

Peter Eriksson anser att det inte är något fel på subventionen; 3,2 miljarder kronor årligen. Enligt Expressen väljer Eriksson i stället att kritisera byggbolagen. Enligt Peter Eriksson är de bara intresserade av att bygga dyrt. Kritik riktas också mot Stockholms stad, som ”tjänat grova pengar på den dyra marken. ”

”Här sitter en lång rad feta mätta katter som inte har förstått att verkligheten har förändrats”, sa Peter Eriksson till Expressen.Frågan är om inte den verkligt feta katten i rummet är just den stat som Peter Eriksson är satt att sköta? Bostadsfinansieringens verklighet i Sverige är att den har privatiserats under de senaste decennierna. Hushållen, bankerna och byggbolagen tar skulderna och riskerna. Medan staten enligt den senaste finansplanen inom några år kan ha sänkt sin skuld till rekordlåga nivåer; motsvarande 16 procent av BNP.

I sammanhang där det omsätts hundratals miljarder privata pengar är ett statligt bidrag på 3 miljarder kronor egentligen inget att bråka om. Det är i lika delar feltänkt och futtigt.

Att byggmarknaden nu viker beror på att efterfrågan sjunker hos de som har/hade råd. Frågan är vad Eriksson/Bolund kan/vill göra för alla som inte har råd att komma in på bostadsmarknaden? Mer än att visa klorna för kritikerna?

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se