När jag satt på bussen häromdagen svischade en reklamtavla förbi utanför fönstret med reklam för legoutställningen ”Art of the Brick”. På en sekund kastades jag tillbaka till pojkrummet i Malmslätt, där golvet, till övriga familjens stora förtjusning, oftast var fyllt med legobitar.

Oj, vad jag älskade lego. Det var det jag la min veckopeng på och det var det jag önskade mest att mina paket skulle innehålla.

Mormor förstod det där. Hon gav mig alltid jättestora legosatser när jag fyllde år och de stunderna, när hon sträckte över de där stora fyrkantiga paketen, de tillhör idag mina absolut bästa barndomsminnen.

Artikelbild

Att få riva bort pappret, dra av överdragsplasten, öppna kartongen, ta fram beskrivningen och så börja bygga – ja, så mycket lyckligare än så var jag aldrig som barn.

Det märkliga är att jag idag, 35 år senare, går igång på ungefär samma sätt när jag får hem en Ikeakartong. Helst skulle jag vilja köpa en Ikeamöbel varje helg, men det går ju inte. Det är nånting med det där att bygga enligt en beskrivning, det gör mig lycklig.

– Va?! Byggde du enligt beskrivningen? Det gjorde jag aldrig! utbrast frun när vi pratade lego vid frukosten häromdagen.

Enligt vår vän, psykiatikern Thomas Eriksson, säger det där en hel del om våra personligheter.

– Du är analytiker, hon är improvisatör. Du är uthållig, hon är otålig. Du siktar, hon skjuter från höften. Du vet vad du gör, hon känner vad som är rätt. Du har hjärnkoll, hon går på magkänsla. Du är infanterist, hon är pansarsoldat med devisen sakta och dumt eller fort och fel.

Så där är det ju, lekar är rena personlighetstesterna. De utmanar oss, ung som gammal, och avslöjar stora delar av våra personligheter. Hur målinriktade vi är, hur kreativa, inkännande, noggranna, diplomatiska och generösa vi är. Ja, de flesta av livets gåtor visar sig när vi leker.

Jag läste nyligen en SvD-intervju med hjärnforskaren Martin Ingvar. Ämnet var svenskarnas allt sämre resultat i IQ-test. Efter att ha ökat i alla år, sedan testerna infördes 1930, har kurvorna sedan millenieskiftet börjat gå neråt. Det vill säga: nästa generation blir inte längre smartare.

Ingvar sa:

– När intelligensen började sjunka kom den första generationen barn till föräldrar som vuxit upp med tv och inte gått i en skola där läsningen betonats. Kunskap, språk och intelligens går hand i hand och är en viktig faktor för att få ett bra liv. Statistiskt sett påverkar IQ-nivån såväl din livslängd och hälsa som självförsörjningsförmåga.

– Mycket data pekar på att människor som endast blir talade TILL, det vill säga från tv eller surfplattor, inte utvecklar språket lika bra som de som blir talade MED.

– I de flesta länder kan yngre, välutbildade medborgare mer än den äldre generationen. I Sverige är det tvärtom just nu. Här kan de äldre mer.

På frågan ”Varför sjunker intelligensen i Sverige?” svarade Ingvar:

– En faktor är att det leks för lite i dag. Om barnens fysiska lek ersätts med läsplattor och tv-tittande påverkar det tänkandet. Barnen går miste om viktig språkutveckling vilket gör att det abstrakta tänkandet hämmas – något som i sin tur påverkar intelligensen. En annan viktig faktor är att skolan inte prioriterar läsning tillräckligt. Det gör att barn som kommer från läsande hem får ett försprång framför de barn som växer upp i icke-läsande hem. Läsning är ett effektivt instrument för att socialiseras in i ett samhälle.

Hade jag varit elva år idag så hade jag definitivt ägnat mycket tid åt datorn, åt spel, youtube och annat kul i den. Och jag hade definitivt blivit bättre på engelska eftersom jag ofta hade spelat tillsammans med utländska spelare.

När jag överhör 13-åringens spelande hemma, hur han inne på sitt rum sitter uppkopplad med spelkompisar i lurarna, svenska och utländska, så låter det fantastiskt roligt.

Jag hade älskat Minecraft, Fifa och NHL, tv-spelen som skapats för oss lego- och sportälskare. Förhoppningsvis hade mina föräldrar ställt krav på viss annan aktivitet också, annars hade jag nog kunnat bli sittande all ledig tid framför datorn.

Det är det vi predikar för barnen hemma. Balansen. Mycket skärmtid blir det, flera timmar om dagen, men bara om skolarbete, sömn, läsning och fysisk aktivitet också sköts rätt. Annars stryps skärmtiden till det minimala.

Det är en uppgörelse som fungerar förvånansvärt bra, barnen gör faktiskt det de måste göra för att säkra den värdefulla skärmtiden.

Någon gång de närmaste veckorna kommer de tvingas stänga av sina skärmar och följa med på utställning.

På torsdag öppnar ”The Art of the Brick” i Saab Arena.

Jag utgår från att man får en beskrivning att följa vid ingången.