Det har alltid legat i journalisters natur, i vårt uppdrag, att söka det som sticker ut, i allt från missförhållanden till öden och händelser.

Men i den digitala eran, med det enorma utbudet av åsikter, personliga skildringar, bilder och filmer, har det sensationella i alltför stor utsträckning trängt undan det vanliga, det vardagliga.

Så självkritiska måste vi vara, vi som jobbar i media.

Artikelbild

| Hans Rosling skriver om journalister i sin bok "Factfulness" och Christer Kustvik ger honom rätt: "I den digitala eran, med det enorma utbudet av åsikter, personliga skildringar, bilder och filmer, har det sensationella i alltför stor utsträckning trängt undan det vanliga, det vardagliga."

Det ena får aldrig utesluta det andra.

Vi nyhetsmedier ska skildra, granska och debattera den tid vi lever i. En tid som för vissa är ljus, för andra mörk. Oavsett vilket ska vi berätta det.

Vi är tio miljoner människor i Sverige och enligt SCB lever 15 procent av landets befolkning, 1,5 miljoner människor, i fattigdom eller i risk för fattigdom.

De senaste tio åren har 1,6 procent av befolkningen, 160 000 individer, dömts till kriminalvård.

Dessa människors vardag ska vi självklart rapportera om, men vi får inte glömma de andra 80-85 procenten.

Glömmer vi att berätta om människorna som lever alldeles vanliga liv, om vi bara berättar om de som lever i fattigdom och kriminalitet, så blir vår rapportering överdramatisk. Då ger vi inte en korrekt bild av verkligheten.

Därför är blandningen i innehållet väldigt viktig för oss när vi gör Corren. När du läser oss, oavsett om det är i pappret eller på webben, så är det vårt dagliga mål att du ska få ett varierat innehåll där tungt och lätt möts på ett sätt så att du lockas att ta del av det.

Inledningen på dagens tidning är ett exempel på det, där du kan läsa om gängkriminalitet på sidan A4 och om ett starkt människoöde på sidorna därefter. Det är den blandningen vi vill ha.

För fyra år sedan granskade vi gängkriminaliteten i Linköping, vi berättade om människorna som driver den och vi tog stryk för det. Det var vårt uppdrag att skildra även den delen av Linköping.

Men den sidan, vardagen för hundratalet gängkriminella, får aldrig bli dominerande i vår rapportering, den måste stå i proportion till verkligheten för de övriga 160 000 invånarna.

Krafterna som jobbar för ett polariserat samhälle, som försöker vinna politisk makt med hjälp av bilden av en värld i lågor, de sprider och skapar bara mörka nyheter. De vill inte ha en blandning, där lyser det ljusa, det för många människor alldeles vardagliga, med sin frånvaro.

Det gör det än viktigare för oss nyhetsmedier att ge hela bilden.

Därför måste vi ge plats även för det som är vardagen för det stora flertalet.

Sjuksköterskan på hemtjänsten, pappan som hämtar på dagis, läraren som älskar sitt jobb och senioren som fortsätter arbeta, det är också en verklighet som behöver synas.

Just nu fylls vårt nyhetsflöde av valrörelsen, denna så vackra demokratiska företeelse där folkvalda politiker åker runt i landets alla hörn och förklarar varför just de förtjänar vår röst.

Östgöta Media har kraftsamlat på alla våra orter och i Corren har ni kunnat läsa om de kommunala partierna i Linköping, Kisa, Mjölby, Åtvidaberg, Motala, Vadstena, Boxholm och Ödeshög.

En del i vår valbevakning är också de lokala valdebatterna. I lördags var vi i Linköping, i går i Motala och i eftermiddag är vi i Mjölby.

Aldrig har det känts så viktigt att ge väljarna chansen att få höra de politiska budskapen direkt från källan, från politikerna själva.

Så ta chansen, kom förbi Jerikodalstorget kl 13.30 i eftermiddag och se när jag släpper jag loss Mjölbys åtta ledande partier på scenen. Du kan även se debatten direkt på Corren.se. Där finns också debatterna från Linköping och Motala.

Välkomna!