Det vore en sak om Socialdemokraterna menade allvar när deras företrädare låter som om de talade för ett parti långt ut på vänsterkanten. Då skulle det vara trist och ledsamt men ändå enklare; bara sluta betala medlemsavgiften och rösta på något mer pålitligt och anständigt parti i riksdagsvalet.

Nu är det ju emellertid så att S inte alls menar allvar. Inte en enda ledande socialdemokrat jag talat med – och det är ganska många – tror fullt och fast på att S nu verkligen vill slå till mot mycket väl fungerande utbildnings- och omsorgsföretag. Hela det här ”vinster i välfärden”-upplägget är bara symbolpolitik. För ett regeringsparti som Socialdemokraterna är symbolpolitik rena döden; vad ska de göra med symbolen om de ska bilda regering ännu en gång efter 2018?

S är enigt med V om att lägga förslag som bygger på Ilmar Reepalus utredning. Reepalus utredning har fullkomligt krossats av stora och tunga remissinstanser i staten, näringslivet och i politiken/fackföreningsrörelsen. Att använda en sådan utredning som underlag för en proposition är ovärdigt.

Jag förtvivlas av att höra kloka personer som civilminister Ardalan Shekarabi – och den socialdemokratiska propagandaapparaten i stort – sprida osanningar om att de föreslår sju procents vinsttak eller om att lärare och undersköterskor sugs ut av kapitalisternas vinstjakt i välfärdsföretagen.

Vore det som symbolisterna påstår så skulle ju lärare och undersköterskor fly från sina jobb för att hitta fina och bättre jobb hos kommuner och landsting. På dagens arbetsmarknad får lärare och undersköterskor jobb direkt. Men verkligheten är helt annorlunda. Undersökning på undersökning visar att medarbetarna trivs bättre hos de privata företagen.

Lögnen om vinsten är ännu mer naken. Sju procents vinst är mycket högt i välfärdsföretagandets branscher. Ingen skulle protestera – mer än mot tokeriet att staten plötsligt ska bestämma om vinstnivåer i vilken bransch som helst – mot sju procent. Anledningen till att istället alla protesterar är att vinster i praktiken har raderats ut genom Reepaluutredningens grundbult att vinsten ska räknas på ”operativt kapital.”

Det finns så många riktiga välfärdsproblem att ta tag i. Kötider, undermåliga skolresultat i fattigområden. Stora brister i äldreomsorgens tillgänglighet och kvalitet. Men det där får liksom bli som det blir. Regeringen är fullt upptagen med låtsaspolitik som ingen tror på.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se