Det blåser upp till kärnvapenstrid i den svenska regeringen. Utrikesminister Margot Wallström håller det för självklart att Sverige ska underteckna en FN-resolution mot kärnvapen. Försvarsminister Peter Hultqvist håller det å sin sida för självklart att Sverige inte undertecknar något som kan riskera vår försvarsförmåga. Vilket möjligen den där resolutionen i FN kan komma att göra. Inget Natoland – och inte heller Finland – kommer att underteckna resolutionen. I samtal med Wallström och Hultqvist har USA genom sin Stockholmsambassadör Lindvall och försvarsminister Mattis meddelat att det nära militära samarbetet mellan USA och Sverige kan skadas om Sverige undertecknar resolutionen.

Sverige är inget kärnvapenland. En gång i tiden under det kalla kriget var vi möjligen på väg att skaffa oss kärnvapen. Omfattande forskning pågick i vart fall under 10–15 år. Den socialdemokratiska regeringen var splittrad. Dåvarande statsminister Tage Erlander höll hyfsat väl ihop sina styrkor genom att tillåta forskning om hur Sverige skulle skydda sig mot kärnvapen utan att orda för mycket om att detta forskningsarbete också – om hoten i omvärlden så krävde – skulle kunna växlas om till produktion av egna kärnvapen. Det var detta som var den så kallade "handlingsfrihetslinjen" som lämnades först sent 1960-tal.

Ivern att skaffa kärnvapen var i allt väsentligt en utlöpare av den framgångsrika neutralitetspolitiken under andra världskriget. Neutraliteten krävde omfattande nationell försvarsförmåga. När Sverige under sina då "eviga" S-regeringar i praktiken lämnade den religiösa neutralitetspolitiken till förmån för att glida in under den transatlantiska länkens kärnvapenskärm så blev ett resultat att det retoriska kärnvapenmotståndet nådde ozonskiktshöga höjder. Så hänger det oftast ihop; när förhållanden på marken är säkrade kan utopisterna flyga väldigt nära solen utan att brinna upp.

Nu skärps emellertid läget igen. Rysk aggression, amerikansk osäkerhet, kinesiskt velande, nordkoreanska hot gör att det är väldigt viktigt att Sverige visar var vi hör hemma. Självklart vore det enklaste och bästa om vi var medlemmar i Nato. Myterna säger dock att något sådant är omöjligt för S att klara utan att spricka. I brist på det bästa har det helt avgörande betydelse att Peter Hultqvists linje blir regeringens otvetydiga politik.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se