Vet ni hur lätt det är att avskaffa demokratin? Det kan gå på ett eller två år.

Det är tisdag kväll i Linköpings domkyrka. Brittsommaren lyser genom fönstren, som för att påminna om det ljusa där utanför, när vi stelnar till av författaren och journalisten Per T Ohlssons ord.

– Nja, tänker någon, det måste vara två riksdagsbeslut och ett val emellan. Ja så är det, men till skillnad från andra länder med samma system så räcker det i Sverige med enkel majoritet i de här två riksdagsbesluten. Alltså 175 röster i riksdagen mot 174. Och det här mellanliggande valet kan vara ett nyval och det är regeringen som utlyser nyval.

Ohlsson fortsätter:

– Så man kan alltså ta ett beslut och ta bort våra rättigheter så som de definieras i andra kapitlet i regeringsformen, med en röst övervikt, 175 mot 174. Så utlyser regeringen nyval och så består majoriteten i riksdagen och då kommer nästa riksdagsbeslut, 175 mot 174. Vips så är demokratin borta. Det kan gå på ett eller två år.

Ohlsson, till vardags krönikör i Sydsvenska Dagbladet, åker runt i landet och talar om demokratin och sin bok ”1918 – året då Sverige blev Sverige”, där han berättar om dramatiken som föregick riksdagens beslut om allmän rösträtt i Sverige.

För många av oss är det självklart att värna demokratin. Historien visar att det är nödvändigt. När demokratin har använts som insats för att visa sitt missnöje har det ofta fått katastrofala följder.

Som Ohlsson skrev i Sydsvenskan 26 augusti:

"Många av de tyskar och tjecker som i valen 1932 och 1946 röstade på nazisterna och kommunisterna var fullt medvetna om att de röstade på antidemokratiska partier. De ville, precis som missnöjesväljare idag, prova något nytt och samtidigt ge etablissemanget en knäpp på näsan, övertygade om att de skulle kunna korrigera sig i nästa val. Det blev ingen nästa gång."

Jämfört med flera av våra grannländer är det svenska skyddet svagt, berättar Ohlsson. I övriga Norden krävs det kvalificerad majoritet och i Tyskland är det förbjudet i författningen att avskaffa medborgerliga fri- och rättigheter.

Historikern Timothy Snyder, vars lysande bok "Om tyranni: Tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet" jag har skrivit om tidigare, brukar trycka på att vi måste bortse från personligheterna när vi värnar demokratin. Att det viktiga inte är vad ledare som Donald Trump säger och twittrar, det viktiga är institutionerna, hur vi skyddar våra lagar, regler och rättigheter.

Så är det, är det något våra folkvalda ska fokusera på i dessa oroliga tider, när så många nationer runt om i världen rör sig bort från demokrati, så är det att stärka skyddet för våra lagar och rättigheter. Innan det är för sent.

Demokratins klassiska dilemma är ju att man genom demokratiska val kan införa diktatur. Theodor Kallifatides beskriver detta målande i sin bok "Ännu ett liv", som jag läst om i sommar:

"Det sägs att det är bara människan som kan begå självmord. Det finns ett undantag: det är skorpionerna. Jag har sett dem med egna ögon i min grekiska by. När de fångas i en gräsbrand söker de efter en utväg. När de inser att någon sådan inte finns lugnar de sig och sticker sig själva till döds innan elden hunnit fram till dem.

Vissa demokratiska friheter liknar skorpioner i det att de kan upphäva sig själva. Man kan på demokratisk väg införa diktatur eller tyranni. Man kan i demokratiska val välja ett parti vars program är att störta demokratin. Man kan strypa yttrandefriheten med hjälp av yttrandefriheten. Man har friheten att framföra åsikter som syftar till att helt eller delvis strypa andras åsikter."

Jag brukar säga, när jag är ute i föreningar och skolor och talar om pressfriheten, att det farligaste vi kan göra är att ta den för given. Runt om i världen ser vi med vilken lätthet politiska ledare stänger och tar över redaktioner och fängslar de redaktionella ledarna. Tryckfrihetsförordningen, tillsammans med regeringsformen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen våra fyra grundlagar, måste hela tiden värnas.

Per T Ohlsson säger just detta om demokratin.

– Det farligaste man kan göra är att ta demokratin för given. Ungern och Polen var först ut att välta kommunistdiktaturerna 1989 när Ungern klippte taggtråden till Österrike och Polen genomförde sina första demokratiska val. Nu leder de två länderna marschen bort från demokratin.

Så njut av valdagen, kära läsare, njut av att få rösta. Omfamna vår demokrati, ta med dig röstsedeln, gå till en vallokal och lägg din röst på det du tror är bäst för demokratin, för Sverige och för dig.

För mig blir det åttonde gången jag röstar. Aldrig har det känts så viktigt, så högtidligt, som nu.

Länge leve demokratin!

Till sist: Följ gärna valkvällen på Corren.se. Vi är på plats på många av länets valvakor och sammanfattar resultaten så fort det är möjligt. Måndagstidningen kommer att tryckas något senare än normalt för att vi ska få med det viktigaste från alla våra kommuner.

Fotnot: Per T Ohlssons föredrag var säsongens första i domkyrkoförsamlingens föredragsserie "Livsviktigt". Serien fortsätter varje tisdagskväll fram till 20 november.