Widars krönika Jan Germundsson började som trainee på Saab på 1980-talet. Nu är han stabschef på affärsområdet Aeronautics på Saab i Linköping. Tidigare i veckan talade han på Louis de Geer i Norrköping. Jag var där. Germundsson hade bjudits in av Erichs Communications för att tala på temat "Vad händer på Saab?" ”Det händer så mycket att jag har fortsatt att se mig som en trainee”, sa Germundsson.

Saab är världsledande inom flera sektorer av försvars- och säkerhetsbranschen. Utöver att – tillsammans med framförallt Siemens i Finspång – vara draglok för den tekniskt avancerade industrin med tiotusentals kvalificerade och välbetalda jobb i potten så är Saab även ett gyllene exempel på hur bra det kan bli när staten och kapitalet förstår hur en samarbetsslipsten ska dras.

Företag är som barn. Företag behöver bra föräldrar som stöttar, har tålamod, ställer krav och som har förväntningar. Saab i Linköping har de bästa tänkbara föräldrar. Å ena sidan har Wallenbergsfären som huvudägare skapat stabilitet i företaget. Å andra sidan har svenska staten skapat förutsättningar för företaget att lyfta och växa. Föräldrarna Wallenberg och staten har visat ansvar och handlingskraft vid flera tillfällen.

Tre tydliga exempel:

1. 1937 uppmanade dåvarande statsministern Per-Albin Hansson industrin att starta ett företag för tillverkning av svenska stridsflygplan. Bland grundarna av Saab fanns Marcus Wallenberg. 1939 placerades bolaget i Linköping.

2. 1982 beställde regeringen genom dåvarande statsministern Olof Palme ett avancerat militärt flygplan med särskilda egenskaper som det vid den tiden inte fanns tillämpbar teknik för att bygga. Staten beställde kort sagt en uppfinning. Saab, Ericsson och Volvo Aero bildade Industrigruppen Jas och kraftsamlade för att skapa det som blev exportframgångssagan Jas 39 Gripen.

3. I den så kallade "gryningsräden" den 8 april 2014 gick staten genom Försvarets materielverk FMV och under militärt beskydd beordrat från högsta ort in på Kockums ubåtsvarv i Malmö som då ägdes av det privata tyska företaget Thyssen Krupp. Syftet var att ta kontroll över statligt ägd ubåtsteknologi som fanns i företaget. Statens spektakulära stormning banade väg för att Saab under bra villkor kunde ta över Kockums och utveckla "superubåten" A26 även för exportmarknaden.

Svensk säkerhetspolitik stavas Saab. Så hänger det ihop.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren