Widars krönika Den borgerliga Alliansen under Fredrik Reinfeldt var inledningen på ett decennium där S pressades vänsterut. Detta gladde aktivisterna i partiet i lika hög grad som vad det stötte bort vanligt folk. Dåvarande partiledaren Mona Sahlin påtvingades ett organiserat samarbete med V. Efter valförlusten som följde på det upplägget så såg aktivisterna till att ge S 10 månader med Håkan Juholt och en socialdemokrati som stod och darrade vid avgrundens rand. Sedan Stefan Löfven tog över som partiledare för sex år sedan har partiet hyfsat väl stabiliserats och på flera områden blivit mer socialdemokratiskt och således mer fristående från höger och vänster och från annat ideologiskt revirpinkande.

Inom S finns en lång tradition av att låta aktivisterna hållas och härja lite som de vill. Fördragsamheten har byggt på att partiets struktur är stark och pragmatisk och att det därför aldrig är någon fara för den riktiga politiken. Så är dock inte fallet längre; partiet är tämligen bräckligt och vänsteraktivisterna har betydligt större inflytande än tidigare vilket kräver sina symbolpolitiska offer och piruetter som knappast får vanligt folk att känna sig trygga med socialdemokratin.

Som nästan allting annat började allt i USA. Republikanerna med presidenterna Reagan och G W Bush i spetsen kopplade ett järngrepp om politiken på 1980-talet. Demokraterna höll på att pulvriseras ut i ovalbara liberala och vänsteranfäktade marker. Jessie Jackson lanserades som presidentkandidat med särartade politiska program. Bill Clinton styrde upp det hela med sina New Democrats; partiet återvände till de breda allfarvägarnas politik och ekonomi och Clinton fick åtta år i Vita huset.

Nu kan Donald Trump vara på väg att etablera ännu en lång framgångsera för Republikanerna. Enligt DN:s Martin Gelin så tycks Demokraterna nämligen reagera på Trumps "högerpopulism" genom att gå "kraftigt åt vänster". Gelin rapporterar från Demokraternas partikonvent i Kalifornien: "Entusiastiska krav på allmän sjukvård, skydd för papperslösa, ett helhjärtat stöd för den feministiska metoo-kampanjen och en frustande, högljudd avsky mot Donald Trump", var enligt DN-skribenten det samlande kittet för Demokraterna.

Vänsterflanken får sätta dagordningen; "stödet till kapitalismen togs bort från partiprogrammet", enligt Martin Gelin.

Utan några jämförelser i övrigt så är denna texts eventuella lärdom att Donald Trump och Fredrik Reinfeldt liknar varandra i så måtto att de båda tycks ha förmågan att få demokrater och socialdemokrater att frivilligt vilja springa ut på de väljarglesa flankerna.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se