I Visby samlas under en veckas tid politiker och journalister ur etablissemanget. Det är dagar då man ur alla de debatter och seminarier som varvas med varandra borde kunna dra slutsatser om trender och samhällsförändringar i Sverige.

I någon mån är det också så. Men även vid ett betraktande av själva företeelsen - politikerveckan i Almedalen - kan fascinerande ögonblicksbilder av Sverige tona fram.

För bara tio år sedan var evenemanget mindre. Det var redan då stort, men ändå inte mer än att det fanns det en översiktlighet över människorna och de olika träffpunkterna. Det var också en tid då informellt och vanligt avslappnat umgänge var en del av relationen mellan politikerna och den övriga skaran av journalister och organisationsföreträdare. I restauranger och barer kunde alla lägga bort yrkestitlarna och umgås som vilka som helst. Det var något av en fristad.

Den tiden är över, åtminstone i ett avseende. Den samhällselit som i dag samlas i Visby ger nämligen akt på varandra på ett helt annat sätt än förut, och många politiker agerar som om socialitet var en smitta de skulle behöva behandling för om de utsattes för den under kvällstid.

Förklaringen är enkel. Det är alla bloggare och personer som tar bilder med sina mobiler. Det finns inte en situation där en politiker - eller för den delen, en mer betydande offentlig person - inte skulle kunna fastna på en komprometterande bild eller citeras på någon blogg.

I stället för att vara en fristad från inträngande uppmärksamhet har politikerveckan förvandlats till motsatsen:

Den tid då journalister och bloggare har ett slags jaktens högsäsong på alla som undslipper sig minsta felsteg eller obetänksam kommentar.

Hela området innanför stadens medeltida ringmur har under loppet av två tre år förvandlats till ett jättelikt Big Brother-avsnitt där alla inblandade övervakar och kontrollerar varandra.

I dag syns få politiker ute på stadens gator på kvällarna. Order har utgått från partihögkvarteren om att hålla låg profil och att inte dricka alkohol i sällskap med andra än de egna. Mediernas makt är stor.

Politikerna i Visby delar inte längre den värld som en gång var deras. Politikerveckan har blivit något annat än politikernas vecka.

Det är svårt att komma till någon annan slutsats än att det är de nya medierna, som har drivit fram detta. Alltså de som förutsattes öka vår interaktivitet. I stället har de lett till det motsatta, till att de folkvalda, de som tänks vara de mest publika av alla, undviker närmare kontakt.

Det är en tankeställare.