Feministiskt initiativ, Fi, gör nu gemensam sak med folkpartiets kvinnoförbund, Liberala Kvinnor. Båda kommer de att driva kravet på att abort ska bli en mänsklig rättighet i Europaparlamentsvalet nästa år. Det är alldeles utmärkt.
Feministiskt initiativ, Fi, gör nu gemensam sak med folkpartiets kvinnoförbund, Liberala Kvinnor. Båda kommer de att driva kravet på att abort ska bli en mänsklig rättighet i Europaparlamentsvalet nästa år. Det är alldeles utmärkt.
På många håll runt om i världen är kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter kraftigt kringskurna, om de överhuvudtaget existerar. Som en konsekvens av att så många kvinnor förvägras rätten att bestämma över sina egna liv är mödradödlighet, hiv samt osäkra och illegala aborter betydligt vanligare än vad de hade behövt vara. Och så länge kvinnor förtrycks och förvägras sina rättigheter består fattigdom, hunger, instabilitet, våld och konflikter.
Det är därför ingen slump att respekten för kvinnors rättigheter går som en röd tråd genom FN:s millenniemål och uppfyllandet av dessa. Ett av FN:s millenniemål är att jämställdheten i världen ska öka och kvinnors ställning stärkas. Ett annat är att barnadödligheten ska minska med tre fjärdedelar, vilket är omöjligt att nå om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter fortsätter att förnekas. Fattigdomen och hungern ska halveras fram till 2015 och det låter sig inte göras så länge kvinnor förtrycks.
Kravet på att göra abort till en mänsklig rättighet är därför fullt rimligt.
Det utförs nästan 20 miljoner osäkra aborter om året och åtta kvinnor runt om i världen dör varje timme till följd av riskfyllda aborter. Det är skäl nog för att upphöja abort till en mänsklig rättighet. Det skulle dessutom vara en välkommen och viktig markering från FN och det internationella samfundets sida: Att kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sitt liv väger tyngre än de politiska och religiösa argument som används mot abort.
Att driva det här kravet i EU är en markering i sig.
Frågor som rör abort tillhör inte EU:s ansvarsområden, utan det är upp till varje medlemsland att bestämma vilka regler som ska gälla. Sedan utvidgningen 2005 har antalet länder som inte tillåter abort blivit betydligt fler. Och de abortkritiska rösterna inom unionen ropar allt högre.
EU är av båda dessa skäl en tandlös global aktör när det gäller kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. Att Fi och Liberala Kvinnor lyfter abortfrågan i Europaparlamentsvalet - och förhoppningsvis under det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst - visar att det finns krafter i Sverige och andra länder som hoppas på en förändring.