Omvärlden tävlar just nu om att fördöma Israels markoffensiv i Gaza. Det är inte så konstigt.

Krigets lagar kräver tre saker för att en vedergällning ska ses som rättfärdig.

Den ska vara proportionerlig. Men antalet döda israeler uppgår bara till elva i den pågående offensiven, samt 32 tidigare offer för det sjuåriga raketregnet från Gaza. Antalet döda palestinier sedan 27 december kan vara över 600, av vilka ett stort antal är civila. Minst tolv barn har dödats i striderna. Och ännu har vi inte sett slutet på Israels attacker.

En vedergällning ska kunna uppnå sitt syfte. Men det är högst osäkert om Israel kan lyckas stoppa Hamas från att skjuta iväg missiler i framtiden. Effekten kan lika gärna bli den motsatta - att våldspiralen stegras.

Till sist ska alla andra medel ha uttömts innan en vedergällning genomförs. Kritikerna hävdar att så inte är fallet, att Israel borde ha hävt sin blockad av Gaza och litat till att Hamas då skulle ha upphört med sina raketanfall.

Men hade Israel kunnat agera annorlunda?

Ingen stat kan stillatigande se på när dess medborgare terroriseras. Att försvara deras säkerhet är statens första uppgift - annars hotas hela statens existens.

Israels regering utrymde de judiska bosättningarna på Gaza 2005. Syftet var att skapa avspänning mellan Israel och palestinierna. Effekten blev den motsatta. Ett inbördeskrig mellan Hamas och Fatah utbröt och slutade med att Hamas tog över området. Kassamraketerna regnade allt tätare.

Israel svarade med en blockad av Gaza som har gällt både mat, vatten, el och mediciner. I juni togs den 20-årige soldaten Gilad Shalit som gisslan av den palestinska sidan och hölls fången i Gaza. Han är ännu inte frisläppt.

En sex månader lång vapenvila som tog slut i december har aldrig respekterats. Båda sidor skyller på den andre.

Kunde Israel i det läget ha vikit sig för Hamas krav på att öppna gränserna till Gaza? I teorin - ja. I realiteten - knappast.

I många israelers ögon hade det varit att ge Hamas fria händer att föra in kraftfullare vapen för att fyra av mot Israels befolkning.

Om det hade gått att lita på Hamas får vi nu aldrig veta. Det förtroende som skulle ha krävts mellan Israel och Hamas för en sådan överenskommelse existerade inte. Till det är båda parter skyldiga - Hamas inte minst.

Hamas vet att varje raket kostar palestinska människoliv, snarare än israeliska. Ändå fortsätter de att fyra av dem.

Det är ett cyniskt spel, som handlar om att värva nya anhängare. Allt som tolkas som övervåld från Israels sida gör att fler palestinier vill ansluta sig till terroristerna. Och därtill får palestiniernas sak förnyat stöd världen över.

Varje palestinskt barn som dör är därför en pr-seger för Hamasmedlemmarna. Och det vet de. Det är därför raketattackerna kommer att fortsätta in i det sista.

Det är kanske det allra sorgligaste med den pågående offensiven i Gaza.