Svenskarna åker mer och mer tåg. Det är bra eftersom tåget är ett miljövänligare och ofta ett mer effektivt sätt att resa på än bilen. På grund av det ökade antalet tågresor har kraven på tågtrafiken ökat. Kritiken mot SJ:s sätt att sköta den har varit tuff men befogad, liksom den mot politiker som inte satsar tillräckligt på järnvägen.

Den högst ansvariga, infrastrukturminister Åsa Torstensson, har varit rätt osynlig på senare tid. I stället har finansministern fått agera slagpåse för att han suttit på kistlocket till statskassan som förespråkare för järnvägsprojekt runt om i landet vill glänta på. Men i går gjorde infrastrukturministern en sorts comeback när hon på DN Debatt presenterade propositionen Konkurrens på spåret.

I proppen med det vitsiga namnet föreslås att SJ:s monopol på svensk persontrafik slopas. Detta ska ske stegvis med början redan 1 juli i år då statens järnvägsnät öppnas för konkurrens under helgerna. Total konkurrens på nationell persontrafik ska ske på spåren 1 oktober 2010. Syftet är förstås att få ett större utbud av operatörer som kör tåg och därigenom pressa biljettpriserna, öka tillgängligheten och förbättra servicen för resenärerna.

Men Torstenssons konkurrenslösning lämnar en hel del att önska. Något som också SJ:s styrelseordförande, före detta Moderatledaren Ulf Adelsohn, framförde i SR:s P1 Morgon. Regeringsförslaget är en avreglering för avregleringens skull och löser inte de tuffaste problemen som tågtrafiken brottas med, menar Adelsohn - i vanliga fall en vän av konkurrens. Det största dilemmat för SJ är, enligt honom, tillgången på ström och hur ska den bli bättre med fler tågoperatörer?

Adelsohn sätter också fingret på propositionens största svaghet: Framkomligheten på det befintliga järnvägsnätet. Spåren är redan i dag belastade till bristningsgränsen på de populäraste sträckorna, varför det inte kan bli tal om fler turer. Han får medhåll av branschföreningen Tågoperatörerna som i ett pressmeddelande välkomnar att regeringen öppnar för fler aktörer, men samtidigt påpekar att bristen på spårkapacitet är ett "avgörande hinder" för tågtrafikens utveckling.

Tågoperatörerna hoppas dock att konkurrensen medför skärpta krav på "hur kapacitetstilldelningen ska ske och på Banverket som leverantör av infrastrukturkapacitet". Det är fullt tänkbart. Åsa Torstensson öppnar därmed för fler kravställare på sin egen regering och det är naturligtvis bara bra.

Det är i grunden positivt att monopolet avskaffas och SJ konkurrensutsätts enligt rådande regler. Torstenssons förslag om marknadsmässiga banavgifter kan till exempel förbättra glesbygdstrafiken. Men konkurrensen kommer dessvärre inte att generera fler avgångar där de behövs mest. Banverkets spår tillåter inte det. Att avreglera utan att satsa på fler spår blir därför att börja i fel ände. Utan större anslag till ett utökat järnvägsnät misslyckas regeringen med att förbättra svensk tågtrafik.