Det är ett problem när betygen varken är rättssäkra, rättvisa eller likvärdiga. Betyg har i flera undersökningar visat sig vara den bästa prognosmetoden inför vidare studier, men betygens roll som urvalsinstrument fungerar inte när så många har MVG i allt att läkarutbildningarna får lotta ut platserna.

Det fria skolvalet och skolpengssystemet pekas ofta ut som orsaken till betygsinflationen. Och visst finns det incitament för skolor som konkurrerar om eleverna, och därmed skolpengen, att sätta för höga betyg. Men det finns fler inflationsdrivande faktorer.

Många kommuner och rektorer lönesätter lärare utifrån elevernas betyg. Läraren måste ha väldigt stark integritet och se sitt yrke som ett kall för att sätta låga, rättvisa betyg när det innebär mindre i lönekuvertet. Medierna bär också ett ansvar. Listor över de "bästa" och "sämsta" skolorna, utifrån betygsmedelvärden, är dålig journalistik när betygsinflationen är ett känt faktum.

Synen på eleven som en person med bara rättigheter, inga skyldigheter, spelar också in. Den färska diskussionen om att elever som vill få betyg omprövade inte ska behöva bevisa sina kunskaper och bara kunna få höjt, inte sänkt betyg, visar vilken slagsida rättigheterna har fått framför skyldigheterna.

Corren med flera har hävdat att betygsinflationen kan stoppas, om de nationella proven får en större betydelse än de har i dag. Men efter flera rapporter om fusk med de nationella proven är det tveksamt.

Ekot berättade i går hur vissa skolor och lärare intensivtränar inför de nationella proven, och avslöjar för eleverna vilka uppgifter som kommer på provet. Många skolor tillåter att eleverna har påslagna mobiltelefoner med sig under proven, trots alla fuskmöjligheter detta ger.

Om de nationella proven ska kunna hejda betygsinflationen krävs en reglering av hur mycket slutbetygen får avvika från provbetygen, tydliga regler för hur proven förbereds och genomförs, samt att lärare inte rättar de egna elevernas prov. Men även med dessa förbättringar återstår många problem: Nationella prov skrivs bara i några få av skolans ämnen, och enbart skriftliga prov kan svårligen mäta alla de kunskapskvaliteter som finns beskrivna i betygskriterierna.

Därför vore den bästa lösningen kanske att utomstående examinatorer håller skriftliga såväl som muntliga/praktiska prov med alla nior och avgångsklasser i gymnasiet, och sedan sätter slutbetyg. Visst skulle det bli dyrt och resurskrävande, men vinsten är att lärarnas, rektorernas, skolornas och kommunernas roll skulle bli glasklar: Att förbereda alla elever så att de klarar examensproven på toppen av sin förmåga.