Visst är det så. Det finns mycket som pekar på att en blandad könsuppdelning i styrelser och på arbetsplatser både ger bättre resultat och trevligare stämning. Därför ligger det i bolagens och arbetsgivarnas intresse att skapa en heterogen arbetsmiljö.

Men användningen av kvantitativa siffror (60-40, till exempel) är ett trångsynt och orättvist sätt att mäta jämställdhet. Åtminstone om man har en borgerlig åskådning på rättvisa. Vänsterorienterade personer brukar lägga fokus på utfallet, det vill säga att om resultatet är lika så har vi uppnått rättvisa. Liberaler börjar vanligtvis i den andra änden, med att möjligheterna ska vara lika för alla. Sedan är det upp till var och en att göra vad man kan och vill med dem.

Föreställ er löparbana med deltagarna uppradade vid samma linje. Med vänsterns synsätt är det orättvist att inte saker som fysik, ålder, tidigare resultat och annat vägas in så att löparna får olika startpositioner för att de ska kunna korsa mållinjen samtidigt. Skulle så ske ändå? Antagligen inte. Påverkan att yttre omständigheter, tur och dagsform skulle ändå göra att resultaten varierade. Precis som i livet.

Tidigare har kvinnor inte ens fått delta i loppet. Det var ett enormt resursslöseri. Uppgiften här och nu är att få fler kvinnor att dra på sig löparskorna och vilja delta. Det lyckas vi inte med genom att flytta fram kvinnors startblock tio meter framför männens. Det vore nedvärderande för kvinnorna och diskriminering av männen.

I ett av de senaste numren av The Economist (23/7) argumenteras för att kvoteringsredskapet skadar bolagen eftersom de tvingas lyfta fram kvinnor som annars inte skulle ha nått de positioner de tilldelats på grund av sitt kön snarare än sin kompetens. Och så kan det förstås vara i vissa fall. I andra kanske kvinnor hade fått de där jobben ändå utan hjälp av könsmatematikerna. Det får vi aldrig veta om vi börjar tillämpa kvotering även i Sverige, för då slutar kvinnor och män att konkurrera på samma villkor.

Ökade möjligheter för kvinnor (och män) att kombinera familjeliv och karriär, är ett mycket bättre sätt att förstärka jämställdheten än kvotering. Om man nu med jämställdhet menar att kvinnor och män ska ha samma möjligheter i livet.

Tycker man däremot att kollektiv samhällsredovisning (utfallet) är viktigare rättvisa för den enskilde individen (möjligheterna), kan man rösta för kvoteringsförslaget.