"Man räknar pinnar", sa den uppgivna rösten i telefonen. Polismannen i andra änden ville berätta om hur fel rikspolischefen Stefan Strömbergs effektivitetskrav slog, i hopp om att Corren skulle ta upp ämnet på ledarsidan.

Han menade att "mängdbrott" som fortkörning och småstölder prioriterades på bekostnad av brott som krävde mer resurser att utreda - som prostitution och narkotikabrott. Mängdbrotten gav fler "pinnar" i kolumnen uppklarade brott och förbättrade därmed statistiken.

Det anonyma samtalet kom förra vintern. Med tiden blev kritiken från poliskåren så stark att Stefan Strömberg, efter ett samtal med justitieminister Beatrice Ask (m), på fredag eftermiddag bestämde sig för att avgå. Dagen innan hade tre fackliga företrädare, som tillsammans företräder runt 700 poliser i chefsbefattning, i ett öppet brev på DN Debatt vänt sig till Beatrice Ask och bett henne agera. De fick som de ville.

Redan på torsdagskvällen när Thomas Bodström (s) tog sin hand ifrån Strömberg och öppet förkunnade att han skulle avgå anade man att det rörde sig om den sista råttan som lämnade ett sjunkande skepp. Bodström var den som tillsatte Strömberg under sin tid som justitieminister. Och om någon av de två - Ask och Bodström - har ett ansvar för de rigida effektivitetskrav som Strömberg drev, så är det Bodström och inte Ask.

För Beatrice Ask kommer avgången förmodligen som en befrielse. Ja, det är rent av en seger. Ask var kritisk till utnämningen av Strömberg 2004 och ifrågasatte om han hade tillräcklig praktisk kunskap om polisarbete. Hon får nu en chans att börja om med en chef som hon själv har valt.

Det kommer att förtydliga att de borgerligas syn på polisarbetet är annorlunda - de satsar på fler och synligare poliser. Beatrice Asks ställning kommer att stärkas.

Hon höll också en galant presskonferens där hennes engagemang för att polisens arbete ska fungera lyste starkare än något annat.

Därmed inte sagt att Strömberg har varit en dålig chef. Det finns både poliser och civila anställda inom myndigheten som i efterhand ger honom sitt stöd.

Att det ställs effektivitetskrav på polisarbetet är minst sagt rimligt - även om Strömberg kan ha varit väl hård i nyporna. Stefan Strömberg har själv hävdat att kritiken mot honom inom poliskåren främst är uttryck för en ovilja att förändras. Det finns säkert en del sanning i det.

Och i grunden är det inte acceptabelt att polisen tar sig rätten att avsätta sin chef genom att mobba ut honom. Rikspolischefen tillsätts av justitieministern och har att följa riktlinjer som är politisktbeslutade. Om polisväsendet inte accepterar den ordningen får det karaktären aven stat i staten, som inte är underställd folkviljan. Det vore mycket bekymrande.

Å andra sidan: När en konflikt har gått överstyr kan chefsbyte vara den enda vägen. Att Stefan Strömberg avgår är förmodligen tillalla parters bästa.