Socialdemokraterna dammar av en gammal favorit och kräver utökad kvotering av föräldraförsäkringen. Redan 2005 fanns en stark opinion för det i partiet, men den kvästes av Göran Persson som insåg att det folkliga stödet för politisk detaljstyrning av familjernas liv är nära noll.

Nu är Persson borta, och kvoteringsförespråkarna inom s vädrar morgonluft. Mona Sahlin är för kvotering.

Frågan om att kvotera föräldraförsäkringen är dock ingen höger-vänsterdelare. Den första pappamånaden infördes 1995 på initiativ av Bengt Westerberg (fp), och det finns många folkpartister som vill förbjuda möjligheten för mammor och pappor att överlåta föräldradagar till varandra.

För det är vad det handlar om. Redan i dag är ersättningsdagarna delade lika mellan föräldrarna, och för att en mamma ska kunna ta ut mer än hälften måste pappan med sin underskrift överlåta några av sina dagar till henne. Två månader är reserverade för vardera föräldern, och går inte att överlåta.

Det ojämna uttaget av föräldrapenning (mammor tar 79 procent, pappor 21) går alltså inte att skylla på okunskap eller att föräldrar inte vet sina rättigheter. När mamman tar av pappans dagar har de tillsammans kommit överens om detta.

En annan vanlig missuppfattning om föräldraförsäkringen är att alla föräldrar alltid tar ut föräldrapenning sju dagar i veckan från förlossningen och fram till att dagarna är slut när barnet är sexton månader. Men under barnets första år kan man - om familjens ekonomi tillåter - spara på föräldradagarna så att de räcker längre. Många föräldrar gör så för att kunna skjuta upp dagisstarten eller arbeta deltid medan barnen är små.

Föräldraförsäkringen är alltså mer flexibel och ger större frihet till familjerna än vad debatten ger sken av, och det ojämställda uttaget av dagar beror på föräldrarnas fria vilja - inte att de tvingas.

Därför vore det fel att kvotera mer än de två månader som redan är reserverade. Det ojämställda uttaget av föräldrapenning är ett allvarligt problem, men det måste mötas på andra sätt.

En utökad kvotering tar makt från familjerna och ger till politikerna - dessutom slår den extremt hårt mot familjer som inte består av två anställda löntagare. Par där den ena är student, arbetslös, sjukskriven eller egenföretagare kan få ekonomin förstörd om föräldradagarna inte får överlåtas. Väldigt många barn tvingas då börja i förskola mycket tidigare, och det är ett alltför högt pris att betala för en jämställd föräldraförsäkring. Framförallt är det orättvist mot barnen - och det är ju för deras skull föräldraförsäkringen finns.

Visst kan kvotering verka lockande - det skulle ju snabbt ge ett mer jämställt uttag. Det handlar dock om en von oben-politik och social ingenjörskonst som borgerliga politiker bör sky som elden. Att förändra attityder är trögare och svårare än att förbjuda mammor och pappor att överlåta föräldradagar till varandra, men det är ändå den liberala vägen mot ökad jämställdhet.