Ibland är domstolar toppen då det gäller att slåss mot politiker och tjänstemän som väljer att djävlas med folk. Det finns ett mål som nyligen avgjorts i Högsta Förvaltningsrätten, det vill säga vår högsta juridiska instans för så kallade förvaltningsmål, som förtjänas att lyftas fram; det avser rätten att betala med kontanter inom sjukvården.

Landstinget i Kronobergs län beslutade för några år sedan att patientavgiften bara kan betalas med betalkort eller mot faktura, vilket som bekant är dyrare än med kontanter. Vill man betala med kontanter skulle detta i nåder kunna ske vid lasaretten i Ljungby och Växjö. Jättebussigt om man råkar bo i till exemel Smålandsstenar!

Beslutet överklagades av en smålänning som menade att det strider mot lagen om Sveriges Riksbank. Effekten av detta diktat blir ju att patienter inte ges möjlighet att alltid kunna betala med kontanter i samband med vårdbesök. Han menade att det är orimligt att länets invånare för detta ska behöva resa till Växjö eller Ljungby. En rimlig utgångspunkt kan man tycka. Det gjorde i alla fall Förvaltningsrätten i Växjö som biföll överklagandet och gav makthavarna i landstinget smäll på fingrarna.

Där skulle det hela kunna sluta men icke. Landstingsledningen överklagade detta visa beslut och fick stryk en gång till av Kammarrätten i Jönköping. Domstolen skrev rakt upp och ner att myndigheter är skyldiga att ta emot sedlar och mynt. Det är enligt Kammarrätten inte rimligt att diskriminera kontantbetalare på det sett som landstinget gjorde.

Nu borde väl ändå det hela vara utagerat skulle man kunna tycka. O nej, politikerna och tjänstemännen kunde inte nöja sig med detta så prestigen (?) gjorde att man ansåg att frågan måste drivas till sin yttersta spets. Fler skattekronor sattes in för att klaga till högsta nivån, nämligen Högsta Förvaltningsdomstolen.

Dess jurister tog sig en funderare och kom – glädjande nog – också fram till att landstinget har en skyldighet att ta emot kontanter. Sedlar och mynt har av lagstiftaren getts en särställning såsom varande lagliga betalningsmedel. Landstinget i Kronoberg levde inte upp till rätten för patienten att fritt kunna betala med kontanter. Precis som tidigare legala nivåer upphävs därför av en helt enig domstol landstingets självpåtagna rätt att diskriminera de som vill betala med kontanter.

Självklart kan man le åt dessa krumbukter från politiker och tjänstemän som undviker att tillämpa sunt förnuft, men åtminstone mitt leende tenderar att stelna. Som den ytterst ansvariga för Kontantupproret – en motståndsrörelse bland alla oss som faktiskt ofta eller ibland vill använda kontanter – tycker jag att det är det lite trist att se alla de som lydigt vandrar i kontantmotståndarnas spår. Varför inte lyssna på de många för vilka användandet av kontanter är viktigt. Allt måste faktiskt inte vinstmaximeras. Och om till exempel landstinget i Östergötland tillämpar de principer deras kollegor i Kronoberg tidigare gjorde hoppas jag att någon östgöte väljer att pröva domstolsvägen!