I skrivande stund sitter jag på ett flygplan på väg hem från Berlin. Efter två dagar av inspirerande möten och samtal har man många tankar i huvudet. När jetmotorerna startar och hjulen börjar rulla är det dock svårt att tänka på någonting annat än själva flygningen.

Stunden innan, när planet fortfarande står stilla på marken, ter det sig nästan som en omöjlighet att den tunga maskinen skulle lyckas trots gravitationen. Ändå kör flygplanet iväg längst med landningsbanan, accelererar och lyfter från jordens yta. Efter någon minut i luften känner man inte ens den höga hastigheten – utan bara smidigheten och elegansen i operationen. Kursen sätts mot resmålet.

Tekniska innovationer drivna av människors nyfikenhet och utvecklingsvilja har skapat ännu någonting som tidigare framstod som en önskedröm. Tänk om man hade försökt att berätta för någon för två hundra år sedan – eller ens för hundra år sedan, när det allra första reguljärflyget invigdes mellan London och Paris – hur enkelt det skulle bli att ta sig till världens alla hörn. De hade minst sagt häpnat.

I dag finns det de som vill vrida klockan tillbaka. Klimatångest och flygbojkott är modeord på landets kultursidor, och på söndag träder regeringens nya flygskatt i kraft. Det är en allmän avgift per passagerare: 60 kronor per person inom landet, 250 kronor inom Europa och 400 kronor till övriga länder.

Flygbolagen drabbas lika av skatten oavsett utsläpp och uppmuntras inte till större miljöansvar. Tvärtom kan skatten rentav leda till att man måste spara in på annat – till exempel investeringar i ny klimatvänlig teknologi – för att kunna behålla sina kunder. Det enda syftet från regeringens sida är att se till att flyget blir så dyrt att färre flyger.

Givetvis ska flygets klimatpåverkan tas på allvar. När fler personer vill ta del av denna fantastiska möjlighet måste andelen biobränsle öka och de energieffektiva lösningarna bli fler. Teknikutveckling är inte bara en möjlig lösning – utan också den enda långsiktigt realistiska lösningen.

Människor i gemen delar nämligen inte miljörörelsens vilja till regression. Vi vill leva och njuta av vårt välstånd, till exempel genom att resa. Utlandsflygandet i Sverige har fördubblats under de senaste tjugo åren. Fler personer har råd och möjlighet att resa – och i dag flyger svenskarna i genomsnitt utomlands en gång per år och person.

Det berikar helt enkelt våra liv. Vi reser till nya platser, nya möten och nya upplevelser. Det ger chans till historiska, geografiska och kulturella lärdomar. Vardagens schema och identitet blir mindre viktiga, vilket skapar utrymme att prova andra sätt att vara. Vi lär oss saker och får nya perspektiv som vi sedan kan ta med oss hem.

Att resa är att leva. Så skrev H C Andersen i sin självbiografiska bok "Mitt livs äventyr" år 1844. Orden är lika aktuella nu som då. Boken inleds med meningen: Mitt liv är ett vackert äventyr, så rikt och lyckligt. Och när man lutar sig tillbaka och tittar ut genom flygplansfönstret – på väg hem, bort, till eller från – är det svårt att känna någonting annat.