Poängen med citatet av Jean-Paul Sartre om dennes existentialism från fyrtiotalet är att friheten både kan vara en fantastisk kraft för de människor som åtnjuter den, och ett ansvar som är jobbigt att bära.

De allra flesta brukar hålla med om frihetens förtjänster på ett rent intellektuellt plan.

När den ska användas ute i verkligheten blir det ibland svårare – som i de senaste veckornas diskussion om våra liv på internet. Det som har varit uppenbart för vissa under lång tid har nu blivit uppenbart för många: Den data som plattformarna på nätet samlar in om sina användare är omfattande och kan användas för mycket.

Ett roligt exempel är till exempel den undersökning baserad på stora mängder data som har visat att den som tycker om ruccola är mer politiskt liberal än den som föredrar isbergssallad.

Ett mindre roligt exempel är det avslöjande som gjordes i mars och visade hur dataanalysföretaget Cambridge Analytica har samlat in information från femtio miljoner Facebookanvändare. Uppgifterna användes senare till att påverka väljare under Brexitomröstningen och det amerikanska presidentvalet. Sedan dess har kritiken varit omfattande.

Aktien fallit och uppmaningarna att lämna plattformen har varit många. Nu har Facebooks grundare Mark Zuckerberg släpats till senaten i Washington för utskottsförhör. Även i Sverige har debatten varit omfattande – liksom kraven på att politiken ska gå in och reglera dessa företag.

Låt mig först understryka att frågorna definitivt behöver lyftas. Att kritisera privata företag som man tycker agerar oriktigt är helt i sin ordning. Det uppmärksammade fallet kan förhoppningsvis även sätta strålkastarljuset på vikten av att som enskild användare sätta sig in i de avtal man ingår och vilken information man delar med sig av. Vissa av de uttalanden som har gjorts i samband med avslöjandet är dock väl värda att problematisera.

”Det är skrämmande att se hur människors information och vilja att ha ett socialt liv online utnyttjas”, sade Johan Hedin, rättspolitisk talesperson för Centerpartiet.

”Internetföretagen tillhandahåller den kanske allra viktigaste infrastrukturen i vårt samhälle i dag, de måste också hållas ansvariga”, sade Andreas Carlson, rättspolitisk talesperson för Kristdemokraterna.

Skrämmande? Utnyttjas? Hållas ansvariga? Facebook och andra sociala plattformar är privata företag. Att de är ”monopolliknande” (vilket är ett ord som också har använts flitigt i diskussionen) springer ur att de har erbjudit en produkt som många människor efterfrågar. De är de facto inte monopol – och kraven på att de ska regleras som vore de offentliga institutioner har bitter eftersmak i termer av ägande och fritt näringsliv.

Till syvende och sist är dagens situation blott ett resultat av att människor har utnyttjat sin frihet och fattat egna beslut. Om de oförutsedda konsekvenser som nu har uppstått inte vägs upp av den nytta som de sociala plattformarna innebär kan man faktiskt helt enkelt ta bort sina konton.

Den avvägningen är en del av friheten och ansvaret som kommer av att vara människa – och det varken kan eller bör regleras bort.