Allas vår Charles Emil Hagdahl skriver i "Kokkonsten som vetenskap och konst", denna kulinariska bibel från 1879: "Man har sagt, att torsken är en af jordens vigtigaste hafsfiskar och den, som man sedan 300 år oafbrutet förföljer, för hvars skull folken fört blodiga krig, den af hvilken årligen fångas 600 millioner exemplar, men som lika fullt trotsar detta hejdlösa utrotningskrig, alldenstund hans otroliga fruktsamhet hittills alltid fylt de luckor, som till följd af menniskans rofgirighet uppstått i hans oräkneliga stim".

Idag har emellertid den mänskliga glupskheten överstigit till och med torskens aktningsvärda fortplantningskrafter. I Östersjön är beståndet hotande nära att kollapsa.

De senaste tjugo årens frenetiska bottentrålande är den värsta boven. Redan på 90-talet talades det om att mer selektiva fiskeredskap borde användas. Tyvärr skedde inget, trots varningstecken på vad den omfattande trålningen riskerade medföra. Nu är vi där.

Fångstvolymerna krymper och balansen i ekosystemet är på väg att allvarligt rubbas. Torsken är Östersjöns största och viktigaste rovfisk, men har blivit allt mindre och svagare. Det hårda fisketrycket stressar den till att bli könsmogen tidigare. Torsken klarar därför inte att följa födan och växa sig så stor som förr. Som matfisk duger den knappt längre, utan mals för det mesta ner till fiskmjöl!

Uppenbart är att denna lika ohållbara som oansvariga hantering inte längre kan fortsätta. Vi kan snart stå inför en situation med ett hav utan torsk. Östersjövarianten är nämligen unikt genetiskt anpassad till det bräckta vattnet och kan inte ersättas.

Försvinner resterna av dagens klena bestånd, ja då är beståndet borta. Charles Emil Hagdahl skulle väl aldrig kunna tänka sig en sådan verklighet. Vi är oundvikligen tvingade att göra det.

Från forskarhåll pekas på nödvändigheten av ett förbud mot bottentrålning som ett första steg mot återhämtning. Stiftelsen BalticSea2020 har på nätet startat ett upprop för att S/MP-regeringen ska hörsamma det kravet och har hittills samlat in över 50 000 namn.

Men som moderatpolitikerna Sofia Arkelsten, Isabella Hökmark och Niklas Wykman nyligen skrev i SvD (1/4) räcker det inte att Sverige ensidigt stoppar bottentrålningen för att rädda torsken. Ska ett förbud få någon effekt måste länderna kring Östersjön förmå EU att agera och skärpa sin fiskepolitik.

Larmet går. Den kortsiktiga rovgirigheten måste upphöra.