Det kan bli ett hat trick i utslagning från riksdagen till hösten. På den borgerliga sidan riskerar Alliansen att förvandlas från en kvartett till en duo. Som opinionsläget ser ut idag lever Liberalerna farligt nära fyraprocentsspärren och ännu blekare är det för Kristdemokraterna.

På den rödgröna planhalvan hänger hotet om att försvinna tungt över Miljöpartiet. En sådan väljarslakt av småpartierna vore tveklöst en historisk skräll.

Erfarenhetsmässigt hör det dock till sällsyntheterna att ett parti som en gång kvalat in i riksdagen tvingas lämna den parlamentariska värmen. Att tre skulle göra det på ett bräde skulle därför vara en rejäl högoddsare.

Stalltipset är Kristdemokraterna ånyo klarar sig med ett nödrop och barmhärtiga moderata stödröster, Liberalerna hänger kvar trots allt och Miljöpartiet... hmm...

Maskrosor brukar förvisso vara sega överlevare. Men frågan är om inte chanserna till räddning är minst för Miljöpartiet ändå. Priset för att regera som en styvmoderligt behandlad juniorpartner till de maktslugt rutinerade Socialdemokraterna har varit förkrossande.

Sedan valet 2014 har nästan hälften av Miljöpartiets medlemmar flytt. Sakpolitiskt liknar mandatperioden en grön mardröm av svidande kompromisser och blodiga reträtter, inte minst gällande flyktinginvandringen.

Partiet fläckas av sammankoppling med islamiska krafter. Förtroendet för språkröret Gustav Fridolin är hopplöst kört i botten (han får nog vid det här laget hållas inlåst i valrörelsen för att inte jaga iväg ännu fler besvikna medlemmar och sympatisörer).

Köttbenen som Socialdemokraterna kastar åt sin redan svårt skadeskjutna regeringskollega verkar mest tjäna syftet att framställa miljöpartisterna som aparta gröna tomtar. Skattesubventioneringen av elcyklar är ett exempel. Förslaget att straffa bort dieselbilar från städerna ett annat. Och nu även tokreprisen på friåret, återlanserat under beteckningen "utvecklingsår".

Det innebär betald ledighet från jobbet för kompetensutveckling, testa nytt arbete eller starta eget. Någonstans mellan 1 miljard till 10 miljarder kronor beräknas kalaset kosta skattekollektivet.

Utvärderingen av den förra varianten, som Miljöpartiet fick en motvillig Göran Persson att gå med på i början av 2000-talet, visade inga märkbara positiva effekter. Tvärtom minskade friåret varken sjukskrivningarna eller arbetslösheten, däremot fick de jobblediga sämre löneutveckling och pensionerade sig tidigare. Varför då göra om detta dyrköpta misslyckande?

Det bär emot att önska någon illa, men faller väljarnas dom hård över Miljöpartiet är det faktiskt välförtjänt.