Lars Gyllenstens dråpliga inledning till novellsamlingen "Desperados" (1962) är en minor classic i svensk litteratur: "Jag är fast övertygad om att idel ont kommer av alltför fasta övertygelser – nej, nu sa jag bestämt för mycket!". En underbart ironisk motsägelsefull formulering, så typisk honom. Naturligtvis måste den borne skeptikern också vara skeptisk mot sig själv!

Inte för inte stod Lars Gyllensten kollegialt nära den franske renässansfilosofen och 1500-talshumanisten Montaigne, som - ehuru formellt katolik - med elegant uttrycksfullhet vände sig mot alla dogmatiska trosläror, ideologier och intellektuella system.

"Den glömde Gyllensten" heter en ny förträfflig bok av litteraturforskaren Thure Stenström. Om titeln verkligen äger täckning, är denna intellektuella biografi ett synnerligen välkommet bidrag till att lyfta fram Gyllensten i ljuset igen.

Som medicinprofessor, ständig sekreterare i Svenska Akademien, modernistisk författare och skarpslipad polemiker tillhörde han en av de främsta gestalterna på vår kulturella parnass under 1900-talets senare hälft. Stenström ägnar berättigat stort utrymme åt Gyllenstens högklassiga skönlitterära författarskap, vars tidlöst angelägna centrala tema är människans existentiella villkor och brottandet med dödens oundviklighet i en värld där Gud checkat ut.

Även ur perspektivet av dessa dagars hårt polariserade samhällsdebatt, icke minst på drängslagsmålens sociala medier, har Gyllensten brännande aktualitet. "Politiseringen av det offentliga samtalet hotade enligt hans åsikt medföra en förenkling och trivialisering av hela människosynen", skriver Stenström.

Intervjuad av Beppe Wolgers i Stockholmstidningen 1960 förklarade Gyllensten: "Politiska system och ideologier tror jag inte på. Där finns plats för så mycket besvikelse och misströstan, som suger kraften ur människan. Och det låser henne, och hennes fantasi, det stänger henne för det oväntade. Vidare gör det henne dömande, inskränkt, misstänksam, sårbar, intolerant".

Som förankrad i naturvetenskapen var Gyllensten främmande för ideologiskt tvärsäkra bilder av verkligheten som bara riskerade att leda människan vilse och förvärra hennes utsatthet. Han förordade istället trolösheten i den prövande hållningen som var forskarens ideal, beredskapen till att ständigt revidera eller förkasta uppfattningar när nya rön så krävde. "Du skall inga andra gudar ha än provisorier", löd hans

nyktra budskap.

Vill vi ha fler vuxna i det politiska rummet är en god rekommendation till folk i alla stridande läger att söka Lars Gyllenstens inspirerande bekantskap.