Generaliseringar anses av många vara fel. Argumentet är att det kollektiviserar människor och bortser från att människor är olika.

I princip vilar nästan alla resonemang på olika typer av generaliseringar inte minst när det gäller forskning vars syfte är att försöka blottlägga och förstå trender eller beteenden. Generaliseringar bortser inte från att människor har olika uppfattningar, men utgår ifrån att det trots dessa skillnader ändå går att skönja eller upptäcka vissa gemensamma nämnare hos vissa grupper.

Även om jordanier, koreaner, italienare och svenskar är människor så skiljer sig exempelvis uppfattningen om familjen och religionens roll för individer och för samhället, generellt sett mellan de olika nationaliteterna. Insikten om att det finns nyanser inom de olika grupperna och att det i vissa fall förekommer likheter mellan nationaliteterna förändrar inte det faktiska förhållandet att skillnader inte bara förekommer mellan de olika grupperna utan också är normerande för dem.

Samtidigt tenderar de som är emot generaliseringar, att själva generalisera fast i en annan riktning. I dessa fall finns det en tendens att generalisera om en grupp så att den framstår som mer lik den egna normerande uppfattningen.

Ett exempel är hur forskarna Jonatan Bäcklie och Göran Larsson resonerar i inledning på sin samanställning av unga svenska muslimers politiska sympatier; "Political opinion and particiaption among young muslims in Sweden". De påpekar i inledningen att gruppen muslimer inte kan anses vara speciellt religiös eftersom inte mer än en fjärdedel av dem är medlemmar i någon av de islamiska organisationerna som är registrerade hos nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST).

Det är möjligt att Bäckelie och Larsson har rätt. Men samtidigt säger korrelationen i just detta fall ganska lite om kausaliteten. Muslimer som kommer till Sverige kan exempelvis uppleva ett motstånd mot att registrera sig på ett sätt som blottlägger deras religiositet eller andra sympatier. Många kommer från diktaturer som gjort nedslag mot just religiösa islamiska grupper med politiska budskap.

Om så är fallet säger medlemsantalet hos organisationer registrerade hos SST ingenting om hur religiösa Sveriges muslimer är. Däremot innebär påståendet att muslimer i Sverige inte skull vara speciellt religiösa en generalisering i sig.

Skillnaden mellan de olika generaliseringarna är att den som hävdar att svenska muslimer inte är speciellt religiösa tycks sträva efter att göra muslimer så lika som möjligt bilden av hur svenskar kan tänkas vara. Muslimers närhet till det svenska gör dem helt enkelt till bättre eller mer acceptabla människor.

Förhållningssätt säger mer om rädslan för att se skillnader än vad det säger om hur muslimers religiositet skiljer sig från andra grupper i Sverige.