Så här i värmen är det inte lätt att hålla fast vid en enskild tanke någon längre stund. Så istället får det bli några lösa funderingar i olika ämnen.

Efter att ha hört Annie Lööf och Jan Björklund i TV undrar jag om de inte borde byta jobb inbördes så att Annie tar hand om Liberalerna och Jan Centerpartiet. Annie Lööf försöker förändra Centern till ett klassiskt socialliberalt parti. Det kommer att bli som med Fredrik Reinfeldt och Moderaterna. Så länge som det går bra hänger partimedlemmarna med i alla svängar. Men går det litet dåligare kräver man att partiet återvänder till sin traditionella profil. Centerns historia är allt annat än liberal, men Jan Björklund skulle nog trivas med de nya partikamraterna och de med honom.

De senaste opinionsundersökningarna visar att det går urdåligt för Socialdemokraterna och bra för Sverigedemokraterna. Stefan Löfvens strategi att ta över det mesta av SD:s invandringspolitik i syfte att vinna tillbaka väljare som avfallit till Jimmie Åkesson har alltså slagit helt fel. Istället för att locka väljare tillbaka har många känt sig styrkta i sin tro att SD har en ganska bra politik. Löfvens omsvängning har helt enkelt legitimerat Jimmie Åkessons förkunnelse. Det var inte precis meningen, men desto mera välförtjänt för denna vända-kappan-efter-vinden-strategi.

I tidskriften Economist läser jag att minst 130 miljoner kineser beräknas resa utomlands i år. Siffran väntas dessutom öka till 200 miljoner 2020. Det är en otroligt annorlunda politik än den som tillämpats av andra kommunistregimer som förvandlat sina länder till jättelika fängelser där bara de mest partitrogna eller idrottsstjärnor kunde räkna med att få komma ut – men då också bara under övervakning.

Så var det också i Kina fram till 1990-talet, men det är först de allra senaste åren som utlandsresandet verkligen tagit fart. Det handlar både om vanliga turister och om studenter, men också om extremt rika kineser som gärna bosatt sig i Europa eller USA. Man kan undra hur allt detta utlandsresande i längden kommer att påverka utvecklingen i Kina.

Hittills märks just inga ökade krav på demokrati (de slogs effektivt ner 1989), men det är svårt att tro att inte upplevelserna av större frihet i längden kommer att förändra också Kina. Särskilt handlar detta förstås om studenterna som ju tillbringar flera år framförallt i USA. Just nu lär väl dock Amerika inte direkt inspirera till längtan efter dess demokrati.

Uppgifterna om att det ska bli eller inte bli ett toppmöte mellan Donald Trump och Kim Jong-Un svänger hit och dit varje dag. Det kan verka som om Kim verkligen är ivrig att få en uppgörelse med USA, men hans kärnvapen är hans främsta garanti för att den nordkoreanska diktaturen ska överleva.

Förtrycket i Nordkorea är antagligen det värsta i hela världen och den materiella nöden är också stor. Och på andra sidan gränser finns inte bara Sydkorea vars framgångar blir alltmera kända bland nordkoreanerna utan också Kina som måste framstå som rena paradiset jämfört med det egna eländet.

Kanske vill Kim bara ha ett möte med den amerikanska presidenten för att sola sig i den prestige detta kan ge samtidigt som han kan visa sig stark genom att inte gå med på någonting av de amerikanska kraven.

Det är nog en spännande sommar som ligger framför oss!