Så varför skulle inte den borgerliga alliansen kunna göra likadant med Sverigedemokraterna?
Så har resonemanget gått i moderata kretsar och till slut förmått Anna Kinberg Batra att öppna för ett sådant samarbete. ”Anna Kinberg Batra skulle kunna vara statsminister redan i nästa vecka”, sade allvetaren Stig-Björn Ljunggren i SVT:s Opinion Live i torsdags. Alliansen plus Sverigedemokraterna har nämligen majoritet i riksdagen och skulle kunna avsätta regeringen Löfven genom en misstroendeomröstning.
Så långt allt väl. Men skulle Anna Kinberg Batra därefter kunna vara säker på att bli vald till ny statsminister?
Det är mycket mera osäkert. Och även om hon skulle få Sverigedemokraternas röster i en statsministeromröstning betyder det inte att Sverigedemokraterna några veckor senare inte skulle kunna göra gemensam sak med Socialdemokraterna och fälla alliansregeringen.
Socialdemokraterna kunde i många år förlita sig på att kommunisterna aldrig skulle våga rösta på ett borgerligt förslag. Kommunistiska väljare (liksom Stalin och hans efterträdare) skulle aldrig acceptera att deras parti bidrog till att fälla en socialdemokratisk regering. Därför behövde Tage Erlander och Olof Palme aldrig förhandla med kommunisterna. Deras röststöd var garanterat oavsett vilka förslag regeringen än lade fram.
Så är det inte idag och framförallt inte med Sverigedemokraterna i förhållande till en alliansregering. Sverigedemokratiska väljare är inte automatiskt borgerliga väljare, de skulle snarast bli stolta om deras parti visade sin makt genom att störta en alliansregering.
En borgerlig regering som kommer till makten med hjälp av sverigemokratiska röster skulle snabbt bli varse att deras stödparti började ställa villkor för fortsatt stöd. Regeringen skulle därmed ställas inför det obehagliga valet att antingen avgå frivilligt eller börja förhandla med Sverigedemokraterna om sin politik.
Frestelsen är naturligtvis till en början stor att gå med på något eller några krav för att kunna sitta kvar.
Men med Sverigedemokraternas politiska program skulle tänkbara eftergifter ganska snart bli obehagliga. Och för varje eftergift skulle Sverigedemokraternas aktier stiga och alliansens i motsvarande grad sjunka. Det är sannolikt att tidigare alliansväljare skulle börja strömma över till Socialdemokraterna eller till Miljöpartiet i en känsla av att deras tidigare partier visat sig beredda att sälja sin själ för att få behålla makten.
Det är därför som det är helt nödvändigt att redan från början avvisa tanken på att försöka regera med stöd av Sverigedemokraterna. Resultatet av ett samarbete skulle oundvikligen bli en moralisk kollaps, kanske efter några veckor, kanske efter något år. Slutet är under alla omständigheter oundvikligt.
Det är lätt att fälla den nuvarande regeringen. Men det är sannerligen inte lätt att skapa ett hållbart alternativ. Och vem vill ha ett Sverige i politiskt kaos?