Noshörningshorn sägs ha enastående effekter för främst män i delar av Asien och efterfrågan ökar. Noshörningen är förstås skyddad men fler aktörer tar allt större risker i den kriminella handeln med dess horn. Många länder, inte minst i Afrika söder om Sahara, som förvaltar dessa fantastiska djur är sköra säkerhetsmässigt och legalt. Internationella samfundet har inte brytt sig tillräckligt om vare sig sedvänjan eller den illegala handeln. Nu har den blivit en lukrativ finansieringskälla för global kriminalitet och terrorism, insatserna blir allt högre, fler viltvårdare dödas och konfliktriskerna ökar.

Och ovärderliga resurser för mänskligheten och vår fauna försvinner snabbt, och därmed potentiella inkomster av turism i dessa länder. Dels för att djuren inte längre finns kvar, dels för att det riskerar att bli alltför osäkert att se djuren i vilt tillstånd. För vår del, här hemma, är det inte bara ledsamt utan är också en del i vår egen säkerhet, där hoten är alltmer mångsidiga än förr. Och ett sätt att stävja det är förstås att försöka strypa finansiering av terrorism.

Kring detta har Washingtonbaserade Stimson Institute forskat, och frågan börjar ta större plats på den internationella agendan, till exempel har Clinton Global Initiative engagerat sig. För utvecklingsländerna kan inte själva lösa denna komplexa problematik. Det bästa är att det finns lösningar, i Östergötland. Idag är vi ömsesidigt beroende av varandra, våra barn kommer ställa helt andra frågor till oss än vad jag gjorde till mina föräldrar. Exempelvis: vad gjorde vi när man lät 90 procent av de stora däggdjuren försvinna under 100 år? På Kolmårdens djurpark visar man inte bara upp djur, som man gjort i fem decennier, utan lägger också resurser för att tillsammans med andra parker spara genetisk massa, forska kring de utrotningshotade djuren och bilda opinion.

Kolmården var därför en perfekt mötesplats när Stimson, Linköpings Universitet och myndigheten Vinnova bjöd in för att finna smarta lösningar. Genom att jobba tillsammans, i partnerskap, med tydligt uppdrag: rädda noshörningarna. Med gott ledarskap under professor Fredrik Gustafsson, LiU, kan även näringslivets tekniska förmåga komma till användning. Vårt läns skickliga utvecklare och företagare i bland annat sensorteknik, säkerhetsföretagets Saabs kunskaper i hur man övervakar stora områden, och insikter om hur människor kan hantera system (också det genom universitetets forskning) kan erbjuda en lösning; i detta fall i parken Ngulia i Kenya. Konceptet kallas Smarta Savanner och går ut på att göra en mer effektiv övervakning över stora områden, för att bättre skydda djuren och dess skötare.

Förutom att jag är stolt över att se de planer jag hade som biståndsminister, att lyfta Östergötlands roll i global utveckling genomförs, så blir jag inspirerad av hur samarbetet flyter mellan näringsliv, myndighet och akademi. Östergötland är en del av ett större sammanhang, på Kolmården kan behov formuleras utifrån viltvården och de afrikanska förutsättningarna. Där kan tekniken provas för att sedan ge marknadsmöjligheter inte bara för företag utan också för vårt unika sätt att se hur människor och djur behöver varandra. På sikt kan detta också bli ett verkligt exempel på hur komplext, och enkelt, det kan vara att förhindra konflikter och övergrepp.