Det var ett genidrag av den svenska regeringen att bjuda in FN:s säkerhetsråd till Backåkra i vårvackert Skåne. I svensk media har det givit mycket uppmärksamhet och det smakar extra gott ett valår.

Men för första gången har medlemmarna i rådet, de mest rutinerade av diplomater, träffats för överläggning utanför FN-byggnaden i New York. Om luftombytet ger långsiktiga resultat återstår att se, men jag tror att syresättningen var absolut värt ett försök.

Låsningarna mellan medlemsländerna och därmed oförmågan att fatta beslut å mänsklighetens vägnar bekostas just nu av exempelvis befolkningen i Syrien. Där är kriget inne på sitt åttonde år, oskattbara värden går till spillo och det mänskliga lidandet är oerhört.

Att FN, trots omfattande ansträngningar, inte kan åstadkomma en ram för vägen mot fred är ett misslyckande men det beror på att länderna kan blockera beslut. I just denna konflikt är motsättningarna extra djupa, då det handlar om mer än bara Syrien. Diplomatin kommer ingen vart, utan våld och vapen avgör framgångar för de som vill ha mer av makt.

Det är så sorgligt, när världens ledare med samlad klokskap och behov av samverkan borde kunna bättre.

Vi människor är vanedjur, som gillar rutiner. I FN-skrapan i New York bokstavligt talat lever dessa medlemmar ur säkerhetsrådet. De jobbar i det närmaste konstant och kan varandras argument utantill, oftast. Så är det till vardags inom diplomatin. De som representerar våra länder i olika förhandlingar kommer till möten, väl förberedda med färdiga ståndpunkter från sina länder. Tagna ur var sina intressen, att kämpa för. Ofta har de blivit specialister, med emellanåt både snävt perspektiv och mandat.

Det mer strategiska ansvaret ligger på en annan nivå, och det är inte alltid den mer översiktliga politiken kan tränga igenom oändliga antal dokument och kanske åratal av processer, för att ge bättre styrning. Behovet av att stanna upp och få en uppdaterad verklighetsbild kan inte underskattas. Med nya perspektiv kan återkopplingen bli en annan och kanske klokare mandat utvecklas.

I vart fall är det min erfarenhet från biståndsvärlden. Enskilda processer sågs inte alltid i ett större sammanhang och verkligheten på marken hade förändrats, medan förhandlingarna malde på. Och enskilda tjänstemän var så vana vid inarbetade argument och ståndpunkter att det var lite svårt att ändra på.

För en stund togs säkerhetsrådets medlemmar ut ur sina rutiner och fick möta varandra i en ny miljö för att få perspektiv. Kanske leder detta till någon öppning. Syftet med platsen var att söka inspiration av Dag Hammarskjöld, svensken som var FN:s generalsekreterare 1953-1961 och vars Backåkra man gästade.

Det finns många kloka tankar och citat från hans gärning. Ett av dessa kan tjäna som inspiration för dem som givits ansvar å andras vägnar: ”Blott den förtjänar makt som dagligen rättfärdigar den”.