Jag är gammal nog att komma ihåg att det var tillåtet att röka på flyg, hur jag satt och hostade när jag pendlade till Bryssel. Då tobaksreklam var mycket lockande och få som reagerade om en förälder rökte på en lekplats, i närheten av sina små barn. Det fanns så kallad rökruta för högstadie-elever på Petrus Magniskolans högstadium i Vadstena där jag var elev på slutet av sjuttiotalet.

Idag skulle väl få förorda rökning på flyget eller i skolmiljöer, och att de värderingsförändringar som skett är något som flertalet står bakom.

Idag finns mer kunskap om rökningens samhällsekonomiska kostnader och vad det också betyder för individen. Risk för sjukdomar, sämre kondition, hälsa och ekonomi.

Tobaksskatter har höjts och färre röker, även om många unga fortfarande faller för lockelsen med cigaretter.

För inte så länge sedan blev det rökfritt på restauranger och man kan tycka att det skulle vara upp till varje krog- och barägare att fatta sådana beslut. Men när det blev tvingande har fler upplevt att det är en renare och i alla avseenden godare miljö när man vill gå ut för att fika, äta och umgås. Om det igen blev fritt fram med rökning på krogen tror jag få näringsställen skulle återinföra fri rökning, då de flesta gäster inte skulle uppskatta möjligheten för ett fåtal att när de äter och dricker gott också få ta ett bloss.

Landsting och kommuner utökar sina rökfria zoner och nu har regeringen ett förslag om mer rökfria allmänna miljöer.

Detta har skapat debatt och påstås inskränka människors frihet att göra sina egna val. Uppenbarligen har lagrådet också några synpunkter på utformningen av lagen.

Genom lagstiftning har både attityder och normer förändrats på bekostnad av rökarna, som nu tvingas tränga in sig i bås eller anvisas till särskilda områden. Man kan tycka att detta är ofördelaktigt för dem och att friheten inskränks. Men med vilken rätt kan rökaren utsätta andra människor för tobaksrök när de till exempel ska åka med bussen, eller hämta ut paket?

Frihet kan också beskrivas som rätten att inte utsättas för rök, doft och även fimpar på perronger eller torg, där vi alla ska kunna vistas och trivas. På samma sätt som rökarna är ett mindretal i befolkningen finns det personer med allvarliga sjukdomstillstånd, som förvärras när de kommer i kontakt med tobaksrök.

Jag ställer mig på deras sida och för bättre folkhälsa och mindre nedsmutsade offentliga rum. Det är inte förmynderi utan ansvarsfull politik i syfte att påverka beteenden i samhället, inte minst för en uppväxande generation. Att göra det lättare att göra kloka val med sin egen hälsa.

Och att inte inskränka rörelsefriheten för människor med allergier, vissa cancertillstånd och luftrörsproblem.

Jag tycker därför att principen som regeringen vill komma åt är helt rätt. Mer rökfria offentliga miljöer för folkhälsans skull, med fräschare gemensamma mötesplatser och för samhällsekonomiska vinster. Att de sedan inte är skickligare på att utforma begriplig lagtext är en annan fråga.