Sedan Axel Oxenstiernas tid och i samband med de moderna länens instiftande år 1634 åtskildes civila och militära funktioner och landshövding blev benämningen på länets civila befallningshavare. Från allra första början var uppgiften att agera som ett överordnat polisväsende, övervaka domstolarna, se till att fogdarna drev in skatt och se till undersåtarna inte skapade uppror. Länsstyrelse och landshövding agerade på direkt uppdrag av kungen.

Länsstyrelserna styrs än idag av sina respektive landshövdingar som numera utses av regeringen. Idag åligger det myndigheten bland annat ett övergripande ansvar för trafikföreskrifter, livsmedelskontroll, olika frågor som berör klimat och miljö, jämställdhet och integration och frågor inom lantbruk och naturvård. Myndigheten har än idag ett stort inflytande, och kommer ibland i skottgluggen vid tillämpning av lagar och föreskrifter som beslutats centralt.

Uppgiften för en landshövding är att följa utvecklingen, informera regeringen om länets behov och även att representera, uppmuntra kultur och samverkan mellan olika aktörer i Östergötland. Att verka för tillväxt och företagande har blivit allt viktigare.

Landshövdingejobbet har lång tradition och är en viktig länk mellan människor och Östergötlands kommuner å ena sidan och regering, riksdag och centrala myndigheter å den andra.

Under min skoltid var jag inte ensam om att veta namnet på landshövding Per Eckerberg – han hade hela 24 (!) år på sig att bli bekant och var vida uppskattad. Sedan kom Göte Svensson, Rolf Wirtén och Björn Eriksson. Dessa fyra herrar hade bakgrund som statstjänstemän eller politiker.

År 2010 utsåg den borgerliga regeringen civilingenjör Elisabeth Nilsson, med gedigen bakgrund från näringslivet, till landshövding I Östergötland. Först för åtta år sedan fick vi östgötar till slut fick vår första kvinnliga landshövding. Bingo - länsstyrelsen med alla sina tjänstemän behöver mer kunskap om det näringsliv som ska skapa nödvändig tillväxt

Under Elisabeths ledarskap har många spännande möten ägt rum och man bör inte underskatta behovet av regional mötesplats som för samman näringsliv, akademi, kultur och politik. Med uppdrag kring Agenda 2030, där fler aktörer förväntas arbeta gemensamt för hållbar global och lokal utveckling genom användning av Östergötlands resurser, blir det allt viktigare med tydliga, erfarna och nyfikna ledare som kan driva utvecklingen framåt.

Numera är risken inte lika stor att undersåtarna gör uppror, men jag skulle önska att det blev mer transparent när länsstyrelsens rapportering till regeringen visar på luckor eller möjligheter som missas samt lagar som försvårar lokal och regional förändring. Elisabeth har med sin kunskap om företagande betytt mycket för Östergötlands syn på tillväxt.

I samband med omdaningen av våra regioner ligger det i allas intresse att staten och myndigheternas ansvar i högre grad anpassas till regionala och lokala utmaningar och att dagspolitiken inte bara har en neutral mötesplats hos landshövdingen utan också en behövlig plattform av kunniga tjänstemän och -kvinnor.

Spännande blir det att se hur Carl Fredrik Graf, med bakgrund från både politik, militär och näringsliv tar uppdraget vidare!