EU är på banan igen. På hemmaplan har Liberalerna ruskat liv i de av alla vettiga människor dödförklarade planerna på att gå med i EMU och EU:s bankunion. I unionen fortsätter Jean-Claude Juncker att växla mellan att skämma ut sig själv och driva en dunkel personlig agenda utan stöd hos medlemsstaterna.

Nyligen skickade han ett grattistelegram till Vladimir Putin, efter att denne vunnit “valet” som nyligen hölls i Ryssland. Han valde att gratulera en man som fuskar i valet, fängslar och mördar oppositionella och annekterar och invaderar andra länder samt försöker styra andra länders på riktigt demokratiska val. Det är inte seriöst, men är en mindre formaliablunder. Värre är hur han behandlar tillsättningar av viktiga poster inom EU-kommission. Nyligen gällde det utnämningen av Martin Selmayer som generalsekreterare för EU-kommissionen.

Utnämningen kom som en överraskning för alla, både journalister och de som utsåg honom. Ingen visste nämligen att posten som generalsekreterare var vakant, för det var den inte. Den hade nämligen 61-årige Alexander Italianer. Klockan 09:39 den 21 februari kom ett mail: Det är presskonferens med Jean-Claude Juncker 10:30. 09:30 samlades kommissionärerna till ett möte.

Juncker nominerade Selmayer till vice generalsekreterare, vilket förvånade kommissionärerna, men de accepterade. Direkt därefter berättade han att generalsekreteraren avgått och vice generalsekreterare Martin Selmayer blev automatiskt ny generalsekreterare! En statskupp i EU-maskineriet.

Så sker utnämningarna till EU:s högsta poster, ett EU som nu lägger i en allt högre växel för att få beskattningsrätt och paneuropeiska “toppkandidater” till Europaparlamentet. Lägg där till bankunionen och euron som är ytterligare steg i riktning mot att ha en gemensam finanspolitik, en gemensam finansminister och gemensamma budgetregler i hela EU. Det ska vi i Sverige akta oss väldigt noga för.

Det demokratiska underskottet kan aldrig överbryggas på europeisk nivå, eftersom ett land som Tyskland har 80 gånger fler invånare än Estland. De “toppkandidater” som varit uppe för förslag skulle med få undantag bli tyskar eller fransmän, det vet alla som studerat röstmatematik.

Det är alltid problematiskt när beslut hamnar för långt ifrån medborgarna. Det är därför vi har kommuner och stadsdelsnämnder i Sverige. Det är därför människor i USA är vansinniga på ett svagt definierat “Washington”. Dessutom är det uppenbart att EU inte har några ambitioner på att förankra beslut ordentligt, vilket inte minst utnämningen av Selmayer visar.

Om EU istället ägnar sig åt mindre saker, skulle de dessutom kunna ägna större kraft åt de verkligt viktiga sakerna. Som frihandelsavtal. Där måste EU ta världens ledartröja och fortsätta öppna upp världen när USA vill stänga den. Som att skapa ett nytt, hållbart och överskådligt asylsystem där både skydd och förutsägbarhet garanteras. Sverige behöver med hjälp av likasinnade trycka på den utvecklingen. Inte försöka införa sociala protokoll, bankunioner eller misslyckade valutaprojekt. Länder som Frankrike och Tyskland måste upphöra med sin federationshets om samma sak ska uppnås.

Men det ändlösa virrvarret fortsätter med oförlorad kraft och den Europeiska unionen blir ett allt mer svårdefinierat projekt.