Svenska Dagbladet har avslöjat att regeringen, trots motsatt besked, inte gjort en egen analys av amorteringskravet innan det infördes. Det är direkt pinsamt. Istället har man låtit sig bakbindas av en enskild myndighet med ett begränsat uppdrag, trots att bostadsmarknaden är betydligt mer komplex än så. Finansinspektionens uppdrag är att värna den finansiella stabiliteten.

Men amorteringskravet slår mot bostadsmarknaden och får därför betydligt bredare implikationer än så. Det slår självklart mot bostadsmarknaden, men också mot arbetsmarknaden, byggindustrin och statens finanser. Att regeringen inte gjort en egen analys hur kravet slår här är under all kritik.

Det finns betydligt bättre åtgärder att genomföra för att på lång och kort sikt dämpa skuldsättningen och få en bättre fungerande bostadsmarknad. Framför allt gäller det att förändra ränteavdragen och reavinstskatten som driver upp priserna och skuldsättningen. Ränteavdraget genom att det är billigare att låna pengar och reavinstskatten genom att beskatta vinsten någon kan ta ut när denne flyttar. Att antingen fullt ut eller i viss mån kvitta statens utgifter för ränteavdraget mot statens intäkter från reavinstskatten vid bostadsförsäljningar vore ett bra första steg.

Ett andra steg vore att förändra hyressättningen i det gamla hyressystemet. För närvarande ligger nyproducerade bostadsrätter på eller mycket nära marknadspris och i vissa städer närmar sig kötiderna på dessa noll, du kan alltså få en nyproducerad bostadsrätt med nästan ingen kötid alls. De äldre, billiga hyresrätterna däremot, måste du ofta ha köat mycket länge för att få. Det skadar rörligheten på marknaden och gynnar insiders.

För de som har kontakter på hyresmarknaden och långa kötider är oftast personer med god utbildning och bra jobb, längst ifrån står naturligtvis nyanlända invandrare, eftersom det är synnerligen svårt att ställa sig i svensk bostadskö från Syrien. De höga hyrorna i nyproduktion och för den delen på andrahandsmarknaden drabbar den som inte kan få lån för ett köp eller en billig hyresrätt. De låses in i fattigdomsfälla. Att marknadsanpassa hyrorna skulle öka rättvisan på bostadsmarknaden betydligt.

Naturligtvis behöver sådana åtgärder kombineras med stöd till ekonomiskt svaga grupper som inte klarar av hyreshöjningar så att ingen behöver stå på bar backe.

Av- och omregleringar av marknaden vore också välbehövligt. I den nuvarande högkonjunkturen byggs det som aldrig förr, men redan nu ser vi att byggandet avtar och bolagen blir allt mer försiktiga. Ledtiderna för byggen behöver kortas, plan- och bygglagen göras om och kommunerna bör förenkla för bolag att etablera sig.

Bostadsmarknaden är dels en mycket komplicerad marknad som väver in i snart sagt allt annat. Den påverkar våra möjligheter att få jobb, att rota oss, kan påverka vårt konsumtionsutrymme otroligt mycket beroende om man klev in i rätt eller fel tid och beroende på ränteläge.

Det är därför det inte duger att hatta och dutta och när det ska reformeras. Enskilda förslag hjälper sällan mer än på marginalen och det krävs en betydande översyn. Den politiska viljan för en sådan tycks fortsatt låg. De bostadspolitiska samtalen mellan regeringen och oppositionen föll samman på grund av bristande vilja från de förra.

Det är allvarligt, för de reformer som krävs är beroende av uthållighet och långsiktighet. Den tycks ännu saknas.