EU-kommissionen har lagt fram ett förslag till ny långtidsbudget. Det är den första budgeten sedan Brexit och borde gett upphov till eftertanke, kreativitet och probleminsikt. Men den som letar efter det, blir gruvligt besviken. När Storbritannien lämnar, lämnas också av naturliga skäl stora hål i budgeten. Landet var en nettobetalare och dessutom en stor sådan. Det naturliga svaret vore förstås att skära ner. Svaret blir istället tvärtom och en potentiell chock för svenska skattebetalare.

Budgeten föreslås inte alls minska, utan tvärtom öka. Sverige avgift ska öka (!) med 15 miljarder, från dagens 40 miljarder till 55 miljarder. Det en ökning på 37,5 procent! Det finns inga andra alternativ än att med full kraft avvisa kommissionens förslag. Det ska tillbaka till ritbordet, annars bör det blockeras av Sverige. 15 miljarder, årligen. I klartext skulle det innebära 15 miljarder färre poliser, ambulanser, lärare, skolor och broar i Sverige. Det kan inte accepteras.

Kommissionens budgetförslag innehåller dock något ännu farligare: Beskattningsrätt för unionen. Kommissionären Günther Oettinger vill beskatta plast och utsläpp och ha en europeisk bolagsskatt. Om det händer, faller hela tanken med den europeiska unionen och den tar det avgörande steget från mellanstatligt samarbete till europeisk superstat. Det vore ett historiskt misstag. Sker det, borde Sverige lämna den europeiska unionen.

Men krisen i Storbritannien då? Ingen vet ännu vad som kommer hända i Storbritannien efter Brexit. Just nu är allt förstås en enda röra och allt är väldigt oförutsägbart. Men så är det alltid när man kliver ut i okänd terräng. Precis som ingen med säkerhet kunde förutspå hur EU ser ut idag 1976, kan ingen med säkerhet förutsäga hur Storbritannien kommer ha lyckats med sin Brexit-process 2035.

Hur Storbritanniens experiment faller ut beror främst på inrikespolitiska faktorer och hur man lyckas reformera. Förr eller senare kommer landet få förmånliga handelsavtal med EU, eftersom båda sidor tjänar på det. Inrikespolitiskt har landet en bättre utgångspunkt än flera av EU:s jättar som Frankrike, Italien och Spanien. Sett ur det perspektivet är det inte omöjligt att Brexit faller väl ut.

Samtidigt kan ett ständigt jäsande EU stagnera, till stor frustrationen för unionens ekonomiska motorer. Sverige är en sådan. Och varför vi ska fortsätta finansiera en svällande himlakropp med bristande verklighetskontakt blir allt mer oklart.

När Sverige folkomröstade för att gå med i EU, folkomröstade vi om ett mellanstatligt samarbete. Om fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Det har varit en formidabel framgång. Det mellanstatliga EU-samarbetet har tjänat oss väl.

När vi däremot folkomröstade om euron, då sa vi nej. För vi ville inte har en överstatlig valuta, vi ville bevara självbestämmandet. Vi ska fortsätta behålla det. När beskattningsrätt nu ligger på bordet, ska vi minnas att Sveriges regering har vetorätt i frågan. Säger vi nej, då blir det inget. Det borde alla väljare veta, att det inte är en fråga i vilken vi kan bli överkörda.

Säger vi nej, är det nej som gäller. Vetorätten ska användas. Det mellanstatliga samarbetet är alldeles för viktigt för att få äventyras av Bryssels federalister.