Rädslan i samband med rättegången rapporteras vara stor. Många vittnen låter sig tystas, folk vänder på huvudet. Paralleller kan dras till Östergötland. Hur blev det så här?

Kriminalitet finns och lär fortsätta att existera. Även om brottslingar straffas och om nödvändigt fängslas, har varje ny generation en liten del som har svårt att hävda sig inom ramen för ett civiliserat samhälle. Därför förblir viss brottslighet förutsägbart även i de mest ordnade samhällen.

Kartläggningar av kriminella nätverk visar att de flesta delaktiga befinner sig i åldern 18-25 år, med vissa äldre ledarfigurer. Tillräckligt gamla för att bygga muskler och ta till våld, men uppenbarligen inte tillräckligt mogna för att skaffa sig egen moralisk kompass och självständig värdegrund.

Detta är inte ett oöverkomligt problem. Det riskerar det bara att bli om inte myndigheter och allmänhet bjuder motstånd. Det handlar om självklara saker som vaksamhet, att ta avstånd från kriminalitet, ingripa vid brott och att vittna i rättegångar.

Med det i åtanke är det oroväckande att ta del av Svenska Dagbladets reportage (1/8) med anledning av domarna mot Södertäljes kriminella. Ingen - inte en enda person - ids gå ut med namn och bild och fördöma stadens växande kriminalitet.

Reportaget tyder på normer avvikande från det svenska majoritetssamhället. I Södertälje väljer man att kuva sig. Man låter bli att tala ut, att protestera och bjuda motstånd. Till och med när riksmedia ger folk gratischanser att utan egna initiativ ta avstånd från kriminaliteten, låter man bli.

En förutsättning för Västvärldens liberala demokratier - liksom deras dagliga pånyttfödsel - ligger i medborgarnas fria vilja till självuppoffring för upprätthållandet av gemensamma samhällsvärderingar. Att Södertäljeborna enligt SvD-reportaget väljer att låta "någon annan" stå upp för detta - att tillförlita sig på andras hederlighet - ger skäl till reflektion i ett bredare perspektiv, utöver kriminalitet. Ett sådant synssätt riskerar inte bara rättsystemets förutsättningar utan i förlängningen även resursfördelningssystemets och samhällsgemenskapens.

En stor del av Södertäljes befolkning utgörs i dag av första eller andra generationens invandrare som flytt missförhållanden i länder som Syrien, Irak och Turkiet. En förklaring till att till exempel Syrien ser ut som det gör, är att många syrier saknar samhällsorganisatoriskt hållbara grundvärderingar för att landet ska kunna gå i riktning mot fred, frihet och demokrati.

Har man valt att fly till Sverige för att leva här i frihet och demokrati, delar man inte då rimligen det nya hemlandets grundvärderingar? Har man valt att ta avstånd från förtryck i sitt ursprungsland, borde man inte då vara minst lika angelägen om att också göra det i sitt nya?

Ingen bär ensam allt ansvar för samhällsutvecklingen i ett område. Men alla bär en del av det. Den där "någon annan" riskerar till slut att bli en själv. I slutändan handlar det om att ha egna för samhällsgemenskapen hållbara värderingar - och att själv vara beredd att stå upp för dem när det behövs.