Regeringens nya livsmedelsstrategi ställer fortsatt höga krav på den svenska köttproduktion. Det finns goda skäl till det. En hållbar konsumtion av kött bygger på en köttproduktion som bygger på liten miljöpåverkan, låg användning av antibiotika och en etisk djurhållning.

Men det går inte att upprätthålla en sådan produktion utan veterinärer. Och bristen på veterinärer är på sina ställen påtaglig.

Importen av bland annat griskött minskar i Sverige. Det är glädjande besked av två anledningar. Låg användning av antibiotika i svensk produktion förebygger antibiotikaresistenta bakterier bland såväl djur som människor. Dessutom innebär den ökade konsumtionen av svenskt griskött goda möjligheter för lantbruket att utvecklas och skapa arbetstillfällen.

En anledning till att den svenska grisproduktionen är lönsam är att dödligheten bland grisarna är mycket låg.

Förklaringen ligger i ett gott hälsoläge och ett långsiktigt förebyggande arbete mellan veterinärer och producenter.

Det gäller inte bara grisarna. Det gäller hela den svenska köttproduktionen. De svenska djurens hälsoläge och välmående är vad som ökar betalningsviljan för svenskt kött och mejeriprodukter i Sverige. Utöver rent sentimentala skäl finns det få skäl för kunderna att köpa svenskt om den svenska produktionen inte innebär sådana mervärden.

Det hade inneburit ett hårt slag mot det svenska lantbruket.

I många län råder det brist på veterinärer, inte minst bland de statligt anställda distriktsveterinärerna som har ett av Jordbruksverket ålagt ansvar för djurens hälsa och skydd under dygnets alla timmar. Dels är den höga arbetsbelastningen i redan underbemannade distrikt så hög att arbetsplatserna inte är attraktiva för nya eller erfarna veterinärer, dels är det generellt svårt att rekrytera till landsbygden där köttproduktionen finns.

Den livsmedelsstrategi regeringen slog fast i år skall verka för den svenska livsmedelsproduktionen. Syftet är att skapa såväl arbetstillfällen som tillväxt och bidra till ett hållbart samhälle. Ambitionen att förbättra förutsättningarna för det svenska lantbruket är god.

En av regeringens livsmedelsvisioner är uttryckligen att fortsatt hålla ner antibiotikaanvändningen och bibehålla en hög livsmedelssäkerhet. Det ser bra ut på papperet, men det finns en uppenbar risk att orden ekar tomma om inte veterinärkrisen löses.

De höga kraven staten ställer på den svenska köttproduktionen är i sig inte orimliga, men de förutsätter att staten tillhandahåller en tillräckligt stor veterinärkår. Utan dem kan lantbrukarna inte leva upp till de krav och regler som staten ställer. Det är en slags överenskommelse som staten på sina håll inte lever upp till.

Om resultatet inte ska bli en antibiotikatung köttproduktion behöver staten leva upp till att fler veterinärer kan stödja det svenska lantbruket.

Alternativet är varken hållbart eller efterfrågat av de svenska konsumenterna.