Ledare Ge oss era mjukvaruprogrammerare, era ingenjörer och era tekniker. Ge oss er vårdpersonal och era kockar. Ge oss era bärplockare, era städare och er snabbmatspersonal.

Sverige har sedan 2008 en unik möjlighet till arbetskraftsinvandring. Arbetsgivare kan utan kvoter eller myndighetsprövning av behovet kunna rekrytera kompetens också utanför EU. Detta har länge varit en nagel i ögat på Socialdemokraterna. Som ett led i att signalera restriktivitet i sin syn på utlänningar kritiserade Stefan Löfven i våras även arbetskraftsinvandring. ”Ingen ska komma och säga till mig att de arbetslösa människor som finns i Sverige i dag inte kan vara lokalvårdare, köksbiträden eller inte kan göra handräckning på en byggarbetsplats. Så ser det faktiskt inte ut”, sade han på en pressträff i april (DI 18/4).

Löfvens resonemang bygger på det felaktiga antagandet att det finns ett begränsat antal jobb att dela på, och när någon då kommer in och ”tar” ett jobb, så blir det ett mindre för andra. Så är det förstås inte. Den

som kommer hit och försörjer sig köper saker för pengarna de tjänar och ökar efterfrågan så att andra får jobb. Arbetskraftsinvandrare betalar också in mer i skatt än de får ut välfärd, eftersom de kommer utbildade och klara i arbetsför ålder och vanligtvis inte stannar för gott. Även om familjen följer med ger det vanligtvis ett överskott åt svenska staten.

Allt detta och mer finns att läsa i Caspian Rehbinders rapport ”Ohållbara argument mot arbetskraftsinvandring” (Timbro, juni 2018). Problemet är istället det rakt motsatta. Myndigheterna har med

överdriven nitiskhet drivit många människor ur landet, och processerna kring arbetstillstånd är byråkratiska och utdragna. Organisationen Diversify Foundation har presenterat preliminära resultat

från en studie av högutbildad utländsk arbetskraft (The Local 4/7). Bland de 237 svarande från huvudsakligen Bangladesh, Indien, Iran och Pakistan har de flesta (94 procent) akademisk examen och hälften talar

god svenska efter i genomsnitt 5,5 år i landet. I stort sett alla (92 procent) våndas inför och under tillståndsprocessen och för många går stress och depressioner ut över både arbete och familj. Även om de

hittat bra jobb i Sverige är det få som skulle rekommendera vänner att flytta hit.

Att svenska myndigheter möter utlänningar som vill arbeta här med restriktivitet och misstro har ett både ekonomiskt och humanitärt pris. Sverige behöver inför framtiden vara tillräckligt attraktivt som land

för att locka begåvade människor till företag i framkant.

Mattias Svensson