Kandidater och medlemmar hade en mörk januarikväll 2014 tagit sig till Linköping för att medverka i det första primärvalet. Aldrig har vi haft så många medlemmar på ett möte. Aldrig har responsen varit så positiv. Inte så konstigt, makten hade flyttat från styrelserummet till medlemmarna.

Inspirationen till detta primärval hade jag hämtat i USA. I januari 2008 besökte jag för första gången primärvalet i New Hampshire där Barack Obama, Hillary Clinton, John McCain, Mitt Romney och flera andra försökte vinna sitt partis respektive nominering till president. Mitt första kampanjmöte var på en skola en tidig morgon. Vinterlandskapet gnistrade mot mig när jag försökte navigera rätt med bilen, jag hade glömt att boka en GPS och fick förlita mig på papperskartor.

Jag hittade förvånande nog rätt direkt och kom därför i god tid. Inne på skolan letade jag upp aulan, där det var helt tomt. Märkligt, tänkte jag. John McCain, som var kandidaten jag skulle titta på, ledde då i mätningarna inför primärvalet som var bara några dagar bort. Han var därmed favorit att vinna nomineringen och därför ha en god chans att bli USA:s nästa president. Nog måste väl hans kampanjmöte vara i aulan? Jag gick tillbaka och följde skyltarna till en annan lokal, det lilla skolbiblioteket. Där stod ett trettiotal stolar uppställda på en lite halvtrång yta. Jag fattade ingenting, men slog mig ner bredvid en liten dam.

Hon berättade att hon valde mellan McCain och Mitt Romney. Dagen innan hade hon träffat Romney och ställt ett par frågor till honom, idag ville hon utvärdera McCain. Rummet fylldes med personer och efter en stund rullade McCains kampanjbuss in utanför. Kandidaten kom in och ställde sig en meter från mig och började prata.

Jag hade trott att amerikanska presidentkampanjer var stora tal, ballonger och glitter. Inte anföranden inför trettio personer i ett skolbibliotek. Han pratade inte länge, utan gav istället chansen för oss att ställa frågor. Den lilla damen fick ställa sina frågor och efteråt sa hon att hans svar var bättre än Romneys. Hennes röst gick till McCain.

Likadant var det på alla kampanjmöten med Clinton, Romney, Huckabee och de andra. Detta gav mig en djup insikt som jag burit med mig sedan dess. Den här sortens val tvingar kandidaterna att ge sig ut till väljarna, komma dem nära och svara på deras frågor. Oavsett om du ska bli USA:s president eller bli vald till kommunfullmäktige i Kinda så träder samma mekanism in.

Men inte när du ska bli partiordförande i Liberalerna.

Då väljs du genom att styrelser skickar in nomineringar, en valberedning sammanställer och sedan väljs du formellt av ombud på landsmötet. Det är ingen odemokratisk i en sådan ordning, men också som gjort för internt maktspel, där det är viktigt för partiledarkandidaten att få stöd och nyckelpersoner, som länsordföranden. Medlemmarna kommer i bästa fall i andra hand.

Därför kommer vi i Östergötland ordna ett primärval för att utse vem vi ska stödja som partiledare för Liberalerna. Kandidaterna kommer till oss, vi ställer frågor, utvärderar och röstar. Jag är säker på att vi återigen kommer ha rekordpublik.