Ja, jag vet vad du kommer att invända. Karln är uppenbart olämplig för sitt ämbete; en vulgär lögnare med impulskontroll som en treåring. Hans agenda är ännu värre: protektionism, murbyggen och återinförd tortyr. Om detta och om nya skandaler kan vi läsa om i världens medier så gott som dagligen.

Jag delar kritiken och farhågorna, men det finns några saker kring Trump som ändå ger mig hopp.

För det första har Trump, oavsett vad man tycker om hans åsikter, vitaliserat den amerikanska demokratin. Presidentvalet 2016 var på förhand tänkt att sätta en Bush mot en Clinton i en process helt kontrollerad av partitoppar, med två kandidater finansierade av samma tunga lobbyister. Allt detta ställdes på ända av Trumps folkliga mobilisering. Det var i sig sunt.

Trumps har bjudit på en del välkommet klarspråk. Han har påpekat att FN är ineffektivt och byråkratiskt och att rådet för mänskliga rättigheter är ett skämt genom representanter som Kuba, Venezuela och Saudiarabien. Det är rätt och riktigt. Sak samma med budskapet i Nato att europeiska länder snyltat försvar på USA:s bekostnad.

Att gå fram som en bulldozer över delar av administrationen har förstås sina risker, men också fördelar. Tänk om ingen skulle sakna regleringarna som avskaffats eller någon byråkrat på poster som inte tillsatts? Det är trots allt ett rätt välkommet experiment i en administration som bara vuxit och vuxit i decennier. Inget hindrar en återrekrytering eller återreglering där det verkligen visar sig behövas.

Störst hopp får jag av penningpolitiken. Under 2000-talet har låga och negativa räntor och kvantitativa lättnader gynnat kapitalägande och därmed inneburit en betydande omfördelning till de allra rikaste. Alltfler länder är nu indragna i ett chicken race där massiva stimulanser håller nere valutans värde för att inte missgynna det egna landets export, en tävlan som ökar de inblandade ländernas skuldsättning och ger valutasvängningar som stör handeln. Som all protektionism spär den även på fientlighet mellan länder.

I Sverige och Europa, liksom i tidigare amerikanska administrationer, har ingen velat röra penningpolitiken, som gynnar starka intressen och sker i enlighet med omhuldade ekonomiska modeller. Men republikaner som Andy Barr föreslår reformer för ökad transparens och begränsat mandat för centralbanken att besluta om ekonomiska stimulanser. Välkomna förslag för handel, fred och minskad skuldsättning. Inte för att jag tror att Trump har något intresse av frågan, men när allt skakas om befordras ansvariga med nya perspektiv i sedan länge låsta frågor.

Ytterligare en viktig sak talar för Trump. Han kan som många presidenter före honom misslyckas i sina politiska ambitioner. Stora projekt som vore genuint skadliga för USA och världen – murbygget mot Mexiko, reserestriktioner för muslimer, hinder för handeln – har försvårats av verkligheten och av den amerikanska maktdelningen med legal överprövning av politiska beslut.

I bästa fall tröttnar Trump. Givet den skadliga agenda han gick till val på kan presidentens omvittnade brist på fokus och uthållighet vara hans största tillgång.